by Birgitta
15. januari 2009 23:14
Tänkte att jag skulle försöka beskriva mina känslor när jag kollar på Svt1s program Debatt. Uppgivenhet, engagemang för saken, hopplöshet, vägran att känna hopplöshet, upplever människor som vill försöka se en väg framåt, upplever människor som inte vill se en väg framåt, upplever människor som fastnat i spår, upplever EN människa som är analytisk, förödande politisk polarisation i en förödande människorättslig fråga som borde förena för framtidslösning ....
Massor med känslor!
Faktiskt tyckte jag att Josefsson hanterade alla dessa kaoskänslor på ett godkänt sätt. Ingen gick även om det var nära. Deltagarna avbröts inte på ett irriterande sätt lika mycket som är brukligt i programmet. Han ställde frågan om Israels rätt till existens till deltage - hon vägrade svara! Samma deltagare kunde inte titta på en annan deltagare .... Detta är ju bara så förfärligt!
Människor kan inte hålla isär "sak och person"! Det borde man kunna begära! Judar i Sverige är väl inte ansvariga för Israels krig! Palestinier i Sverige ska väl inte ha problem med att erkänna att Israel har rätt att existera!
... och ...
Hamas! Säger sig snart ha segrat. Jovisst! De har uppnått sitt mål tycks det! De har lyckats skapa martyrskap. På sitt palestinska folks bekostnad. De palestinska barnen!
Jag stöder INTE Israel i kriget! Absolut inte! Jag stöder alla människors rätt att existera! Jag tar avstånd från våld. Jag tar avstånd från Hamas!!!! Tappar snart helt tron på FNs förmåga.
Jag kräver att gazakriget utreds av en Internationell Tribunal!
Vi har rätt att få veta sanningen!