Veckans Bloggtema - Tid

Jag tycker synd om Tiden! Folk skyller på tiden för sina egna begränsningars skull. Det finns ju hur mycket tid som helst. Tid är som en mapp i datorn. Den är bra på att innehålla saker. Vad vill man ha i sina mappar? Hur sparar och sorterar man? Vad blir kvar till slut i mappen?

Hur man förhåller sig till tiden är en avgörande ingrediens i välbefinnandet. Precis som hur man förhåller sig till människor omkring sig, till sina vänner, sina djur mm Jag vill se tiden som en vän. En ständigt närvarande vän. Jag tar inte min vän tiden för given längre. Jag vet att vår tid tillsammans är begränsad men samtidigt evig. Inte på ett religiöst sätt. När jag dör finns min kropp kvar ett tag sedan blir den troligen näring i något annat levande genom kvarlevor eller min aska.

Det vore intressant att se forskning om hur olika åldrar förhåller sig till tiden. Jag kan bara gå till mig själv för att konstatera att det har varit väldigt olika över mina åldrar. Jag misstänker att jag numera ser på tiden mer likt som jag gjorde när jag var yngre – barn - fast nu mer på ett metaplan.

Veckans Bloggtema.