Vad kan vara värre? Ett hån mot barn som far illa!

Jag har tidigare skrivit om min förfäran över människors agerande i en fråga som lyfts i Skånskan idag. Det gäller hur människor upprörs i djurärenden – inte att de gör det – men hur. Engagemanget kan många gånger vara större än när barn far illa. Tänk bara hur det var med den lille Nelson – noshörningungen. Nu finns det “svart på vitt” hur tokigt och minsann skrämmande det kan vara med hur vi gör – hur vi engageras!

För mig går alltid barn före shimpanser, orangutanger, noshörningar, isbjörnar …. Men inte för de flesta tydligen! Detta är skrämmande och tål att reflekteras omkring.

Kolla hur man satsar sin 100-ring (som man kanske fått när man medverkat i en undersökning) :

“Bara 8 procent hade satsat sin hundring på Rädda Barnen,
18 procent satsade på att rädda chimpanserna och hela
68 procent på Världsnaturfonden. Skånskan.”

Hur kan det vara så? Är man så bitter på människor att man hellre satsar på djuren? Har man förlorat sitt omdöme? Är barn så mycket mindre värda?

Dessa människor kan jag inte förstå – deras handlingar är ett hån mot alla barn som far illa. Vad kan vara värre?
***