by Birgitta
28. januari 2009 18:47
Alltså - så är det ibland för mig! Tröttheten dyker upp och liksom bara knockar mig. Det kan ske nästan var som helst och när som helst. Mest opraktiskt är det när den kommer i bilen. Det kan vara bara jag kör en liten sträcka. Ibland stannar jag, ibland rullar jag ner rutan och ibland ringer jag någon när detta sker. Hemma låter jag tröttheten bara rulla över mig och är trött. Det är skönt att kunna göra så. Bara sacka ihop i en fåtölj. Blunda och bara vara. Jag går nästan aldrig och lägger mig.
När jag kom hem idag och hade plockat upp maten jag handlat, rastat hundarna och klätt om mig, kollat posten, dammasugit upp lite hundtrams, fixat fika .... ja då bara satte jag mig till rätta och bara var trött. Härligt skönt trött. Min kropp talar verkligen tydligt om för mig vad den önskar. Det är bara att lyssna och det har jag lärt mig att göra nu.
ae90c553-d810-498d-9fa2-a015ce30e167|0|.0
Tags: jag
me