Hittade ngt intressant hos Mymlan. Precis likt fotoutmaningar kan man ha teman att blogga om och få många människors tankar om en sak. Denna gången handlar det om ÅLDER.
En sak som är säker är att man förändras med åldern och man ser saker annorlunda. När jag skriver “man” läs “jag” :)
Tex när jag var yngre småbarnsmamma var det viktigt att börja jobba så fort som möjligt och vi turades om att vara hemma när barnen var sjuka. När jag blev småbarnsmamma lite senare igen ville jag stanna hemma längre och vara med mitt barn mer – inte lämna bort så snabbt.
När jag var yngre var jag en sökare i den politiska djungeln och nyfiken på allt tom kplmr. Jag var mycket miljöinriktad (och är fortfarande) min omgivning uppfattade mig säkert som åt vänsterhållet. Men jag har absolut borgerliga värderingar och är för frihet och ansvar.
Med dessa två exempel vill jag visa hur intressant det är att resa med sig själv genom livet och vara uppmärksam på hur man själv förändras och (till-)låta sig förändras. Det värsta är ju att fastna i en fåra och bli trångsynt och inte våga pröva olika tankar och olika perspektiv.
Jag älskar att pröva olika tankar. Den senaste är en förändrad/utveckling av organisationen i den praktiska politiken. (se tidigare inlägg här). Det är lösa “utslängda” tankar som står redo att i möte med andras tankar utvecklas – framåt …. Då finner jag det också intressant att se hur folk reagerar. Är ju beteendevetare :)
I min värld är alla tankar som kan leda framåt mot nya möjligheter tillåtna. Denna värld har funnits i alla mina åldrar.
Jag har varit “en sån där som har engagerat mig på alla håll och kanter och som brann upp”. Nu lever jag ett “stilla” liv och är så himla tillfreds med vardagen. Gillar min ålder och den fas jag lever i. Häromdagen sa jag till Min Käraste att vi lever i olika faser under livet och nu är vi nog i näst sista fasen. Det ville han inte gå med på för han ville nog ha alla faserna kvar att leva :)
Jo näst sista fasen är den då man lämnat förvärvslivet eller är på väg att göra det. Man är någorlunda frisk = klarar sig själv. Njuter av barnbarn och ställer upp när man orkar för att vara med barnbarnen och kanske avlasta barnen som nu är småbarnsföräldrar. Man är nyfiken och vill gärna lära nytt och mer. Hänger med i nyheter och samhällsfrågor.
Den sista fasen är när man inte längre klarar sig själv och kanske tom med mister dena ena funktionen efter den andra. Frågan är vilket liv man får leva då?
Men nu i den näst sista fasen är det härligt. Jag har lärt mig att lyssna på mig själv och mina egna behov. Inga måsten! Jag har tid. Får jag sitta i väntrummet och min tid dras över så gör det inget för jag har ju tid. Den som är med sin hund hos veterinären innan mig behövde säkert de extra minuterna likaså den som satt i tandläkarstolen på min tid och jag fick vänta. Jag väntar i väkorsningar och försöker inte smita emellan och ta risker. Jag har ju tid.
Jag ser inte ut som jag gjorde förr. Antagligen tycker inte folk jag ser så intressant ut längre. Tyvärr syns det ju inte på folk hur spännande de är och om de är intressanta människor. Jag tycker det är intressant att vara med mig själv. Jag älskar att lära nytt. Jag är en fena på datorn och har varit nyfiken på IT sedan det uppstod. Jag är självlärd och har bloggat i över tio år. Får jag bara ha en dator och hund eller andra husdjur där jag bor när jag kommer in i sista fasen så kommer jag att vara lycklig ….. och naturligtvis Min Käraste hos mig också.
Jag älskar att skriva också och skulle nog kunna skriva hur mycket som helst i detta ämnet – men vem orkar läsa?
Nu måste jag göra en logga till BLOGGTEMA.
Prenumerera