by Birgitta
27. november 2009 01:01
När jag var på väg till DÄCKIA för däckbyte lyssnade jag – naturligtvis – på radion. Det diskuterades om livets mening och hur man “kunde” tänka omkring detta. Eller kanske rättare “uttrycka” i denna fråga.
Ja naturligtvis satte det igång mina tankar. Hur tänker jag om LIVETS MENING nu? Hur tänkte jag tidigare? För det var det första jag tänkte att det var stor skillnad på nu och då.
DÅ – tänkte jag alltid på just en mening med livet. Det var viktigt att “se” just en mening med livet. Att det verkligen fanns en mening. Att jag hade ansvar att se den meningen.
NU – vadå!? Varför behöver det vara en mening? Varför kan det helt enkelt inte bara vara så att man lever och sedan dör man? Varför ska man jaga svar? Varför sägs detta vara den “STORA” frågan. Den stora filosofiska frågan.
Ha ha! Tänk vad annorlunda jag tänker nu och så kul det är – att tankarna förändras. En fråga som var så stor så - är ingenting nu :)
Om man nu tror att det finns en mening med livet så måste man tro att man är något gudomligt väsen som har betydelse i UNIVERSUM. Ha ha! Vi är bara varelser med liv som lever precis som fåglar, maskar, räkor, bakterier … på en planet som klarar av att ha liv på sig.
Det går alldeles utmärkt att leva utan att det ska behöva vara en mening med det – i filosofisk eller religiös betydelse eller annan betydelse.
Men en sak är viktig! Eftersom vi utrustats med förmågan att tänka och reflektera så har vi ett ansvar. Det ansvaret är att leva våra liv så etiskt livsvärdigt vi kan i relation till varandra och andra levande existenser.
***