by Birgitta
21. januari 2009 02:31
Jag hoppade till när jag läste denna artikel. Vilket påhopp! Artikelförfattarinnan verkar själv ingå i denna gruppen. Kvinnor som hatar kvinnor. Hur ska man annars tolka denna vassa pennas uttryck?
Generationsskillnaderna kommer fram i artikeln. Måste de tydliggöras på ett elakt sätt? Säljer det några extra tidningsnummer? Eller är det en ploj att skriva på det sättet? Kanske är det ungdomligt oförstånd? Tänker på mig själv när jag skrev de första debattartiklarna. Jag kunde ha en vass penna då på den tiden. Idag tycker jag det var onödigt. Men jämfört med denna unga dam, 27 år, var min penna trubbig. Det är viktigt att skriva på ett sätt som man även kan stå för längre fram i livet ... tror jag. Kanske det också är en generationsfråga?
Men vi lever ju vid sida av varandra! Vi har olika bakgrunder och olika sätt att se på livet och relationer. Kan vi inte låta det få vara olika? Kan vi inte respektera varandra? Och inspirera varandra i stället? (hämtade jag från talet idag) Det vore väl mycket roligare!
Eller är 80-talets tjejgeneration bara "bitcher" och "häxor" eller ännu värre "bitchiga häxor? Vanliga signaturer. Hur blev det då så?
Sedan blev jag glad när jag läste Mary Jensens blogginlägg om tanter. Jag vill ju också upprätta "tanten". Jag har tom startat ett "tantparti" och "cybertanter" i Facebook ... men det är än så länge bara jag som är med. Tanterna har ännu inte vågat sig "ut ur garderoben". Åh andra sidan så var det bara ett infall jag fick och i ett ögonblick jag ville testa olika saker.
Apropå tant! Aretha Frankling hade väl bara en så underbar hatt när hon sjöng idag
vid presidentinstallationen.
Prenumerera