Journalister igen & deras brist på ansvar

Jag lyssnade på SR igår – Vetenskaps nånting – där det handlade om Björn Ranelid.

Ranelid ser jag som en oerhört intressant och modig människa. Som beteendevetare är han bland det intressantaste som finns att följa. Himmel så många ointressanta människor det finns. Och oftast blir man påtvingad dessa ointressanta i tid och otid – inte minst i TV. Nu handlade det om Ranelid men hur lägger ansvarig journalist upp programmet?!

Här liksom i många program använder journalister sig av en “pytteliten människas uttalande” eller en “pytteliten människas åsikt” – som lyfts fram och ges en bas för diskussion. Detta är något jag reagerar mycket över. Hur kan man låte en pytteliten grej så ofta få det oproportionerliga utrymmet!? Är det ett seriöst sätt att jobba på för journalister? Jag tror det är “minsta ansträngningens taktik” – man griper tag i ngt man hört eller sett för att slippa själv att bygga upp basen – man gör det lätt för sig och tydligen har journalister lätt för att ge avkall på det seriösa och det som kräver en egen ansenlig insats. De har missat helt det egna ansvaret och sätter tydligen detta glatt åt sidan.

Ibland – läs gärna OFTAST – ger (enskilda) journalisters yrkesutförande uttryck för en stor brist på egen kompetens.

OBS!
--- 

Jag uttrycker mig ju väldigt generellt om journalister – det är klart att det måste finnas seriösa och ansvarsfulla journalister! Jag beklagar att jag klumpat ihop er här – men varför är ni så osynliga? Låt mig få komma i er väg – i radio – i TV …. jag lovar att jag ska lyfta fram er!

Och jag ser verkligen fram emot att få uppleva just er – ni ansvarsfulla och seriösa med det viktiga etiska förtecknet!

_________________________________