Ja så kan det vara här

Mina små tibbar är så roliga. Milton tex kommer alltid in när Daisy börjar skälla. Han vill absolut INTE bli sammankopplad med sådant otyg. Dessutom så vet jag i samma ögonblick som han kommer in att Daisy gör ngt som måste åtgärdas.

Ordet “godis” är mina tibbars älsklingsord. Hör de inga andra ord eller kommandon så kan jag alltid säga “godis” och få deras uppmärksamhet genast. Vad de får för godis? Jo större bitar av torrfoder som är särskilt bra för tänderna och mot tandsten - fast det vet dom inte.

Ibland får dom ost och köttbullar men bara om det blivit över efter barnbarnens besök. Eller om husse är på gott humör.

Något som inte är roligt är att Milton fortfarande kan göra olyckor inne och det nästan inpå att vi varit ute en lång runda. Inte bra alls! Även trots att dörren är öppen ut. Undrar vad han vill säga? Tycker han att matte sitter för mycket vid datorn?

Milton är en ojust liten hund i vissa sammanhang. Tex när vi leker med tennisbollen. INGEN slår Daisy i att snabbast fånga bollen. Absolut ingen! Men Milton har funnit på råd. Han hinner inte upp henne men han hinner så småningom upp Daisys praktfulla svans och tar ett stadigt bett om den. Hur fredar man sig från sådana ojusta grepp?!

När datorn inte ligger i knät gör Daisy det och Milton antingen vid/på fötterna som är upplagda på en stol eller på bröstet vid halsen. Åh så himla gosigt! Gos, gos gos.

Husses knä gillar Daisy också väldigt skarpt men husse gillar inte hundar. Så kan det vara här.

***