28. juni 2010 20:23
by Birgitta
0 Kommentarer
Idag skulle häcken fixas tydligen. Det mullrade och dånade. Häcksaxen fördes vertikalt och horisontellt. Fy vad det väsnades. Himmel han hade ju inga öronskydd! Jag stannade för att höra med mannen som sopade upp efter den andre om de inte borde ha hörselskydd. Mannen jag frågade varken förstod svenska eller hörde. Han var dövstum. Men det hindrade inte mig så jag viftade och pekade och sedan kommunicerade vi utan ord och utan problem.
Jag fick veta att häcksaxföraren hade öronproppar – så skönt! Nu kunde jag gå vidare.
Inte hade jag velat ha en fin häck på bekostnad av att någon fick sin hörsel skadad!
Häcken är så fin så nu – runt hela kvarteret.
---