by Birgitta
20. februari 2009 13:20
Det var mycket känslor i debatt igår. Två mycket tårdrypande fall - människoupplevelser - fanns med. Den ene cancersjuk och besviken på FK och den andre hade mist sin dotter och fru i mord. De hade båda önskat ett annat bemötande än de hade fått. Och visst är de exempel på öden som man verkligen behöver ha det där lite extra i människomötet. Det där extra som saknades hos FK.
Det fanns en forskare från tankesmedjan Captus med och som hade intressant forskningsmaterial. Om bla fusket och dess utveckling över tid. Hur moralen hos bidragstagare förändrats över tiden. Det skulle jag vilja veta mera om. Jag tycker det är obehagligt när oseriösa uppgifter florerar i debatter. Jag vill ha forskningsfakta. Vi vill ju inte tro att det fuskas. Det "får man inte säga" - då är det fel på budbäraren - men hur står det egentligen till med fusket? Egentligen!! De uppgifter som "inte får" komma i dager. De vill jag se.
En sak reagerade både jag och min Käraste över. Jo att Wetterstrand (mp) satt med och reagerade = uppförde sig känslomässigt som en förfördelad mamma. Hon tyckte det var så förfärligt att det skulle visas intyg när barnen inte var på dagis. Vilken roll satt hon där i?
Jag förvånade mig över hur klar och tydlig Husmark var. Trots häftiga och känsloupprörande "påhopp" var hon så lugn och sakligt informerande. Men tyvärr tror jag det behövs ännu mer tydliggörande angående förändringarna. Vad de lett till och vad man vill uppnå jmfrt med hur det tidigare fungerade. Ännu mer alltså!
Problemet med FK tror jag är - precis som med andra myndigheter som "bestämmer" över folks nära vardag - att där sitter "småpåvar". Småpåvar är människor som inte kan så mycket - tex förmår sätta sig in i en annan människas verklighet - men som kan bestämma över en medmänniska och njuter av det. Småpåvar är olämpliga i denna rollen!
Småpåvar är det värsta som kan finnas i ett maskineri som hanterar människor!
***