För tio år sedan … i min blog – då!

Jag gick tillbaka till min Dagbok på nätet – då för tio år sedan – och läste lite i den. Jag gillar att läsa det jag skrev då. Kommer ihåg att jag bara älskade att skriva. Orden liksom bara flöt genom tangentbordet. För tio år sedan hade vi gården med alla djuren. Det var tider det!

“

Milde tid! ... vad det stormar ...!!!... faktiskt kom hästarna och sade att de kunde tänka sig att gå in. Kloka är de minsann! Inte för att de fryser ... men det kan ju komma farndes saker i luften ... och storm kan vara oroande ... hästar blir lite vilda av blåst ... oftast är det glatt - vilt ... inte neurotiskt -vilt ... eller ... hetsigt - vilt ... utan mer nyfiket - spännande - vilt ... Det är kul att rida på en häst ... man känner väl ... när det blåser ... Men det kräver att man känner hästens muskelrörelser och hästens tankar ... då är det precis liksom att vara "ett_med_vinden" ... Det är härligt ... men oj vad längesedan!

Min Tinna var sådan ... vi tänkte samma tankar ... eller tänkte tillsammans ... Det var t o m kul när hon slog bakut i sina glädjeskutt inför en stundande galopp. Inga problem alls ... bara att följa med i bakut-et ... och sedan snabbt hänga med i en racerstart ... men som sagt ... det gäller att känna hästen ... väl ... riktigt vääääl! 

” Dagboksbladet då – för tio år sedan.

Vi är nog en liten kärntrupp som skrivit dagbok så länge men visst har det funnits perioder när det varit time out. Jag tror på skrivandet. Jag tror att man mår bra av att skriva – att liksom se sina egna tankar – att följa hur man förändras – eller - hur det förändras runt omkring.

Skriv för livet!
***

En AWARD jag hade då ser ut så här ;)