Idag "fastnar" inget! Det går bara inte in. Hjärnan strejkar. Det tycker jag är bra! Min hjärna är så tydlig numera och det är bara för mig att rätta mig efter den. Jag blir inte längre frustrerad och stressad. Inte alls. Jag förblir lugn. Det är skönt! Jag har lärt mig.

Det gör inget att något utifrån inte går in just nu. Jag har ju så mycket som redan finns där inne. Massor!  Min hjärna låter inte mig dyka djupare i analyserande, teoretiserande och spekulerande. Den ser till att jag flyter behagligt omkring bland mina upplevelser, inspirationer, erfarenheter, kunskaper, vetskaper, frågor, svar,  ... hoppar lite hit och dit ... inget längre eller djupare fokus ... men tankar på och tankar om ... intuitionen får spelrum ...

Jag har lärt mig så mycket om mig själv - dock med hjälp - sedan jag brände ut mig totalt. Krasch! Jag mår bra nu igen. Jag har lärt mig att lyssna på min kropp. Och på min hjärna. Jag vet att jag överlever medan jag genomlever.

Jag har lärt mig genom samtal och kroppskännedom. I början hade jag bara en halv kropp. Nu har jag hela min kropp. Jag har hela min kropp och hela min familj och mina hundar och hela naturen utanför dörren och hela Cyper inom räckhåll.

Jag försöker mitt allra bästa att unna mig långa promenader. Bitvis blir det bara kortare. Men jag tycker jag är värd långa promenader ute i det fria.

Jag fick en tanke nu.

Som jag tänkte igår. Om vår justitieminister BA. Jag kollade ju på 24 direkt.

"Oj vad trött hon ser ut!", tänkte jag. Det blev påfallande när jag såg kroppshållningen när BA gick tillbaka till sin plats efter debatterandet.

"Hon har för mycket att göra", fortsatte mina tankar och ...

"Hon har för höga krav på sig själv."

"Hon är för engagerad."

.... för att det ska vara bra för henne själv. För henne och hennes kropp. Måtte någon "se".

Sköt om er och varandra!

....................................

Det där om att inget "fastnar" idag

.... det är nog bara för att det inte engagerar mig ... och att jag inte vill engagera mig i just detta ... som avhandlas nu i 24 direkt.

Jag fortsätter hellre att tänka lite Blogtankar .... och lagar lite kaffe ... gör en macka med kallrökt lax ... bra för hjärnan ... Omega 3, 6 ... visst är det bra!?

Jag tror minsann Milton får bli blogbladets bild:

   Han har snart nått den charmiga åldern av 5 månader. Tibetansk Spaniel med mod, intelligens och uthållighet.

.... efter kaffet ...

Tre-kvarts-rundan tillsammans med mina tibbar. Först bär det uppför. Det gillar inte Daisy så mycket. Sedan är vi strax uppe på åsen. Solen skiner i ansiktet och hela härligheten ligger framför. Här på bort-vägen finns utsikt över Skälderviken och Kullahalvön. Jag tog en bild i motljus. Det ser ut som om det är kväll. Bilden ljuger lite alltså.

  Kohage i förgrunden med en stor skeppssättningssten i centrum och Kullahalvön i dis i bakgrunden.

När Daisy tar ledningen vet jag att vi gått minst halva vägen. Nu är det kortare hem. 3/4-rundan är ca 5 km och brukar ta 40-45 min att gå. Med små raska tibbeben och matte som fotograferar tar det ca 60 min.

På hemvägen passerar vi den otroligt välskötta äppleodlingen och nu har vi näsan mot Laholmsbukten och Laholmsslätten med alla vindkraftverk. Den bilden ger mer rättvisa åt tiden.

  Äpplena är skördade men en hel del ligger kvar på marken. Laholmsbukten som barnbarnet kallar "Dammen" syns i bakgrunden. Tyvärr syns inga vindkraftverk i mobilfotot.

Vilken härlig runda jag unnade oss. Trots förkylning och lite feberhetta. Hur härligt kan det vá? Hur svårt kan det va´? .... att unna sig något så nyttigt och skönt ....