Så här skrev jag denna dagen för 11 år sedan i min dagbok på nätet – min första blog. Eftersom jag tycker det var himla bra så klistrar jag in det här:

“

Den 21 december 1998

Detta att skriva dagbok på nätet.... öppet för alla att se och läsa.... är en underlig företeelse. Varför skriver man? Vad är man för människor som skriver? Vilka är de motsatta? De som aldrig skulle få för sig att skriva? Vad skriver man? Vilka gränser sätter man?
Ja-a, inga lätta frågor att besvara. Endast spekulera omkring. Den första frågan ... jag började skriva därför att några av mina cybervänner skrev och jag ville gärna hänga med på detta märkliga fenomen. Jag tror att vi som skriver dagbok på nätet är anti-"jante". Vi menar att vi är något! Samtidigt visar vi att vi är helt vanliga människor .... med egna vardagar .... med egna glädjeämnen och sorger .... Vi är öppensinnade och välkomnande ... ja faktiskt generösa. Låter omvärlden, om den vill, ta del av våra tankar och vårt tänkande i vardagen. Vi är troligen också individualister med självkänsla och starka integritetskrav ... hur konstigt det än låter. Vi har framförallt något viktigt att förmedla. Det är inte säkert att det är just det som står i orden men ett budskap har vi och som är viktigt att förmedla. De som inte skriver .... de som aldrig skulle få för sig att skriva ... ja. jag har faktiskt spekulationer om dessa icke-skrivare också men de spekulationerna väntar jag med ett tag till. 
Vad skriver man? och Vilka gränser sätter man? Dels är det de ganska "ostädade" tankarna som bara liksom rinner  ner genom tangenterna och genom skärmen ut i cyber. Ofta är det tillfälligheter som styr och inspirerar. 
MEN!
Det finns hela tiden gränser. Som jag skrev tidigare "vi är individualister med självkänsla och starka integritetskrav".... Jag väljer helt själv vad som ska stå i min dagbok! Jag kan skriva precis vad jag vill! Jag tycker precis vad jag vill! Jag står för mitt tyckande! Min dagbok är min! Mitt skrivande är mitt! Jag ...
MEN!
Jag har mitt allra allra innersta ... och mitt allra innersta .... och mitt innersta ... mitt liv här ... mitt sociala liv ... och mitt liv i världen,  i cybervärlden. 
Några av mina liv finns inte på någon endas dataskärm. Jag lovar. Delar av mina liv finns här i cyber i en av många livsvärldar. "Här är mitt liv ....ett av många."
***
Sammanträde idag. Det allra allra sista .... vemodigt ... lite med sorg .... var sak har sin tid ... men iaf .... på vägen till sammanträdet lyssnade jag på radion precis som jag brukar. På ettan. Naturligtvis! Har ingen aning om vad det var för program men en ung kvinna berättade att hon åkte taxi. Hon råkade se vad som stod på taxichaufförens nyckelring. Nämligen:
"Förhindra våldtäkt - säg ja!" 
Är detta möjligt? Hon vågade inte ens möta chaufförens blick i backspegeln efter att ha läst detta. Illa berörd blev hon och det föranledde många funderingar tills hon kom på en motattack:
"Undvik våldtäkt - amputera!"
***
Relationerna mellan man och kvinna har fått sig en allvarlig knäck i vårt samhälle idag. Inom detta ämne har det nog rått en skadlig gränslöshet. Total avsaknad av respekt. Vidare kommentarer ........ kan bara vara otillräckliga!
***

"Jag slåss med drakar må du tro!"

Nalle Puh

"Jag frågar ingen alls, sa I-or. Jag bara talar om, hur det är."

Nalle Puh

"Det finns grävling och rävling och rovling och Överste Djurskötarns Hus."

Nalle Puh

”

Då för 11 år sedan valde jag alltid lämpliga Nalle Puh – citat.
***