Barnledighet en kvinnofråga?

Varför gör man EU-röstningen till en kvinnofråga? undrar jag. Har man inte helt tappat bort ett viktigt perspektiv!!!!??? Det viktigaste perspektivet – BARNPERSPEKTIVET. Allt annat än att se just denna fråga utifrån ett barnperspektiv är ett omoget egoistiskt sätt att se på frågan.

När ett par väljer att skaffa barn så väljer man samtidigt bort att se saker främst utifrån de egna behoven. Nu är det en ny liten beroende människa som har behov som ska tillgodoses. Det är inte de vuxnas behov som ska stå i främsta rummet. Barn behöver föräldrar som är mogna nog att vara föräldrar.

Vad är det då som är så förfärligt med att en mamma som fött barn ska vara hemma hos barnet de första sex veckorna? Om jag har förstått det rätt så är det vad EU precis har beslutat.

Forskningen visar att barn mår bäst av att ammas minst tre månader och vi vet att anknytningen mellan mor och barn är livsviktig. Anknytning till pappan är naturligtvis också viktig men en pappa kan inte ersätta en mamma i alla delar just den första tiden.

Jo jag vet att det finns familjer med två mammor eller två pappor och jag vet också att barn adopteras och att villkor/förutsättningar kan se olika ut. Klart jag vet! MEN! Det fråntar inte betydelsen av vad jag skriver i inledningen!

Vänstern ser detta som en kvinnorfråga – hu så hemskt det är att en kvinna ska “tvingas” stanna hemma. Tala om felfokuserat perspektiv!

Generellt kan jag tycka att föräldrar vet bäst hur de ska lösa situationen och inte EU. Men föräldrar är inte alltid tillräckligt kloka eller mogna. Inte heller samhället = arbetsgivarna i denna fråga.
Hur kan vi då bäst se till att utvecklingen går åt rätt håll och vilken utveckling vill vi egentligen se i denna fråga??

Är detta tillräckligt diskuterat? Hur beaktar man forskningsresultaten?

Jag vill se en utvecklingen som gagnar barnen bäst. I denna utveckling får både föräldrar och arbetsgivare anpassa sig.
***