Allians och rödgrönt (brunt)

Färgmässigt olika nyanser i blått mot kanske nyansfritt brunt. Det handlar om opinionssiffrorna nu. Skillnaden minskar tydligen mellan alliansen och oppositionen. Fler tycks inse att alliansens politik gynnar Sverige och oppositionens politik kan innebära stora risker för framtida välfärd. Det låter ju som de har hur mycket pengar att göra av med som helst. Samtidigt vet ju folk att så är det inte. Pengarna och pengaflöet i statskassan är starkt begräsat! Det gäller att säkra flödet!

Alliansens politik och Anders Borg som finansminister klarar kriserna som dyker upp på den internationella marknaden. Dessa rår vi inte över men påverkas starkt av. Jag gillar särskilt alliansens tydliga signaler till de giriga cheferna och de omoraliska bonusbesluten. Denna omoral har ju vuxit fram under socialdemokratskt styre utan starka ställningstaganden från deras regeringar.

Jag förvånar mig inte över Kd-s tillbakagång. De har frastått som gammaldags och otidsenliga i flera debattområden tex könsneutrala äktenskap. Men jag tycker Maria - är det omsorgsminister hon är - är jättebra! Hon tar tag i viktiga frågor som rör barn och äldre. Det behövs sannerligen. Maskorna i barns skyddsnät är alldeles på tok för stora. Alldeles på tok!!!! Och äldre får bara inte fara illa!!!! Barn och äldre är värda vår bästa omsorg!

Jag förvånar mig lite över centerns tillbakagång. Centern har väl inte haft en så bra och tydlig ledare på länge! Maud är ju strålande när det blåser i verklighetens politik.

Fredrik gillar jag på många sätt - har alltid gjort det - han är analytisk, målinriktad, inte fåfäng, generös, kompetent, sakinriktad,  ...

Generös eftersom han låter övriga partiledare verkligen ta plats. Han är raka motsatsen till GP/HSB.

Det enda jag ser som han behöver bli bättre på är dels att inte låta sig avbrytas i debatter - framförallt TV-debatter.
Och dels att inte bli irriterad - så det syns - på journalister - även om det finns anledning att vara irriterad så är det bästa att inte visa det. Journalister har ju hur mycket chans och möjlighet som helst att göra en oproportionerlig sak av en sådan irritation. (Tänker på Schenström-historian.) Annars kan jag också tycka att även politiker får säga ifrån som tex Carl Bildt gjorde angående frågor om hans religion.

Novus, 

***