Jag har lärt mig en hel del om mig själv. Särskilt sedan jag “gick i väggen” … drabbades av utmattningssyndrom. Trodde att jag hade återhämtat mig ganska bra … men!

Så var det inte! Idag fick jag uppleva igen hur “skör” jag kan vara. Jag hade ju bokat tid hos en speciell läkare. Det var ju så viktigt att det var just den läkaren! Det var ju han som behandlat mig på akuten och det var han som kände till min skada. Jag trodde att det tog de två veckorna bara för att jag ville bestämma själv vilken läkare jag ville ha. Jag accepterade snällt denna väntetiden därför.

Idag skulle jag träffa läkaren.

Jag blev inkallad till en annan läkare!!!! Jag hade tydligen “hamnat i fel rad i datorn” förklarade man ….. !!!

!!!!!

Nåja denna läkaren förstod och ordnade så jag skulle få träffa “rätt” läkare. Jag fick vänta – igen – andra gick före – jag frågade – jo jag skulle få komma till …. Nu blev det för mycket för mig. Tårar, tårar … utsatthet … tårar … jag hade tydligen inte kommit längre i min återhämtning. Tårar i väntestolen i min ensamhet.

Jag försöker verkligen skydda mig själv från sådana här situationer. Men i sjukvården hamnar man tydligen lätt på “fel rad”. Tänk om de visste vad det kan få för konsekvenser för den som det gäller ….
***

Nu när Julafton ligger bakom så nalkas det nya året med snabba kliv. Undrar vad det ska föra med sig? En del vet jag redan. Det blir många förändringar i vår familj. Spännande förändringar. Vissa saker kan man påverka och annat inte.

Just nu tänker jag på hur mycket man kan påverka genom att vara sparsam. Om jag undviker onödiga varor för 100kr/vecka så sparar jag 5200kr under 2010. Det fanns tydligen en ensamstående mamma som tänkte spara 30000kr genom att vara sparsam. Hon sparade 70000kr. Denna sparsamhet behöver inte innebära att “uppoffra” sig utan bara att avstå från det onödiga.

I och för sig är jag redan ganska sparsam – ibland snål (mot mig själv). Om man tänker på det man sparar så blir det lättare. Om man sätter av det man sparar på ett särskilt ställe så blir det ännu tydligare och samtdigt lättare att upprätthålla sparsamheten.

När jag slutade röka lade jag pengarna på ett särskilt ställe. De skulle användas till något jag verkligen ville ha. Något lite “lyxigt” som jag inte skulle “unnat” mig annars. Redan efter en månad kunde jag köpa de fina röda skinnhandskarna. Oktober 2010 på Birgitta-dagen är det 30 år sedan.
***

Igår kände jag mig matt inför julen och idag känner jag mig nedtyngd av alla prylar jag ser runt omkring mig. Inga julklappar dock vill jag poängtera! Varför samlar jag på mig så många prylar? Nåja jag är nog inte ensam om detta. Jag har så svårt att slänga saker för de kan ju komma till användning och jag kan ju komma att sakna dem ….!!!! Det är ju inte klokt! Hur mycket av utrymmet hemma hyser en massa onödigt från alla släkthåll och kanter? Fy jag blir så trött av detta! Jag tror till och med att jag blir lite handlingsförlamad.

Vad jag har? Jo allt ifrån en gammal tjock läderprydd familjebibel till en påse filmstjärnor i sorterade buntar. Farmors virkade spets som inte hamnat på något lakan nu när man har påslakan. Handvävda handdukar som jag inte nänts använda på en himla massa år. Böcker, böcker, böcker ….. Alla är inte ens uppackade efter senaste flytten för 10 år sedan. Glas, glas, glas som aldrig används, prydnadssaker, prydnadssaker … huh alla dessa prydnadssaker. Prydnadssaker som var högt “värderade” av äldre släktingar och som nu bara är en belastning. Vad ska man ha prydnadssaker till?

Går det att sortera bort alla prylar? Går det att krypa fram ur och bort från det som tynger ned?

Om man skaffar en ny bostad och BARA tar med det man verkligen vill ha och behöver – lämnar allt det andra kvar – säljer av om det är möjligt – ger bort visst som kan uppskattas – ….

Jo så tror jag att jag skulle kunna bli fri ….. eller skulle jag ändå ta med prylar som skulle fortsätta att vara nedtyngande ….
*** 

.

Så här skrev jag denna dagen för 11 år sedan i min dagbok på nätet – min första blog. Eftersom jag tycker det var himla bra så klistrar jag in det här:

“

Den 21 december 1998

Detta att skriva dagbok på nätet.... öppet för alla att se och läsa.... är en underlig företeelse. Varför skriver man? Vad är man för människor som skriver? Vilka är de motsatta? De som aldrig skulle få för sig att skriva? Vad skriver man? Vilka gränser sätter man?
Ja-a, inga lätta frågor att besvara. Endast spekulera omkring. Den första frågan ... jag började skriva därför att några av mina cybervänner skrev och jag ville gärna hänga med på detta märkliga fenomen. Jag tror att vi som skriver dagbok på nätet är anti-"jante". Vi menar att vi är något! Samtidigt visar vi att vi är helt vanliga människor .... med egna vardagar .... med egna glädjeämnen och sorger .... Vi är öppensinnade och välkomnande ... ja faktiskt generösa. Låter omvärlden, om den vill, ta del av våra tankar och vårt tänkande i vardagen. Vi är troligen också individualister med självkänsla och starka integritetskrav ... hur konstigt det än låter. Vi har framförallt något viktigt att förmedla. Det är inte säkert att det är just det som står i orden men ett budskap har vi och som är viktigt att förmedla. De som inte skriver .... de som aldrig skulle få för sig att skriva ... ja. jag har faktiskt spekulationer om dessa icke-skrivare också men de spekulationerna väntar jag med ett tag till. 
Vad skriver man? och Vilka gränser sätter man? Dels är det de ganska "ostädade" tankarna som bara liksom rinner  ner genom tangenterna och genom skärmen ut i cyber. Ofta är det tillfälligheter som styr och inspirerar. 
MEN!
Det finns hela tiden gränser. Som jag skrev tidigare "vi är individualister med självkänsla och starka integritetskrav".... Jag väljer helt själv vad som ska stå i min dagbok! Jag kan skriva precis vad jag vill! Jag tycker precis vad jag vill! Jag står för mitt tyckande! Min dagbok är min! Mitt skrivande är mitt! Jag ...
MEN!
Jag har mitt allra allra innersta ... och mitt allra innersta .... och mitt innersta ... mitt liv här ... mitt sociala liv ... och mitt liv i världen,  i cybervärlden. 
Några av mina liv finns inte på någon endas dataskärm. Jag lovar. Delar av mina liv finns här i cyber i en av många livsvärldar. "Här är mitt liv ....ett av många."
***
Sammanträde idag. Det allra allra sista .... vemodigt ... lite med sorg .... var sak har sin tid ... men iaf .... på vägen till sammanträdet lyssnade jag på radion precis som jag brukar. På ettan. Naturligtvis! Har ingen aning om vad det var för program men en ung kvinna berättade att hon åkte taxi. Hon råkade se vad som stod på taxichaufförens nyckelring. Nämligen:
"Förhindra våldtäkt - säg ja!" 
Är detta möjligt? Hon vågade inte ens möta chaufförens blick i backspegeln efter att ha läst detta. Illa berörd blev hon och det föranledde många funderingar tills hon kom på en motattack:
"Undvik våldtäkt - amputera!"
***
Relationerna mellan man och kvinna har fått sig en allvarlig knäck i vårt samhälle idag. Inom detta ämne har det nog rått en skadlig gränslöshet. Total avsaknad av respekt. Vidare kommentarer ........ kan bara vara otillräckliga!
***

"Jag slåss med drakar må du tro!"

Nalle Puh

"Jag frågar ingen alls, sa I-or. Jag bara talar om, hur det är."

Nalle Puh

"Det finns grävling och rävling och rovling och Överste Djurskötarns Hus."

Nalle Puh

”

Då för 11 år sedan valde jag alltid lämpliga Nalle Puh – citat.
***

Jag tror att mina tankar “låter” konstiga eller märkliga ibland. Det kan jag själv tycka när jag läser och ibland delitar jag innan publicering för att det skrivna riskerar bli misstolkat.

Men en sak är viktigt att säga. Mina tankar är pågående och förändras. Kanske det är mer korrekt att skriva “öppna”. Mina tankar får flöda fritt – de har inga krav på sig att vara djupsinniga eller välunderbyggda eller analytiska …. eller några andra krav …. mina tankar färdas fritt … de befästs eller förändras … de hittar nya infallsvinklar och tar nya vägar …. jag gillar att tänka och jag tänker gärna utanför “ramarna”.

Detta är vad som gäller här i min blog!
***

Så hör jag något och tänker: “Det måste jag komma ihåg!”

Så glömmer jag det!

Nåja detta gäller säkert inte bara mig men det är absolut ingen tröst. Igår när jag såg CSI eller vad det heter sades 2 eller 3 kloka saker. En kommer jag ihåg. Varken tiden som varit eller framtiden är särskilt viktigt/mycket – det är vad du har inom dig som är det.
Det andra handlade också om hur man tänker om saker – men hur uttrycktes det nu på det där kloka sättet?

Och så lite om Anna Anka igen. Jag såg ett program med henne för första gången igår. Anna Ankas jul och det handlade om medling mellan henne och Anna Skipper. Det var ju typisk TV-produktion om ett valt ämne. Jag tycker faktisk Anna Anka är lite underhållande – både hon själv och alla reaktioner hos svenskar som hon skapar. Jag tycker tom att det är så roligt så jag sitter och småler nu när jag bloggar :)

En sak håller jag med om – och det är det där med urringningar. Jag tycker också det finns passande och opassande tillfällen. Jag förstår mig inte heller på vissa kvinnors val att låta brösten eller stora delar av dem beskådas eller hänga över bord. Jag förstår inte heller behovet/viljan hos så många kvinnor att bröstförstora sig. För vem är de till? Nej jag fattar inte sånt – jag tycker bara synd om dem. Samtidigt tycker jag vår tid är så sorglig som skapar dessa ytligheter.

En väderflicka på TV idag var uppklädd för sina bröst. Västen hon bar framhävde brösten. blusen hon bar var liksom breddad i urringningen för att visa mer av bringan. När hon böjde sig på olika håll mot väderkartan så syntes mer genom denna breddade öppning. Nu hade jag ju Anna Ankas uttalande färskt så vädret missade jag vid det tillfället och jag bara granskade klädseln kritiskt. Egentligen skiter jag i folks klädval men tänker omkring hur folk gör sina val – det gör jag.
***

Jag känner mig lite matt nu inför julen. Inte för att jag har förberett den “för mycket”. Har inte förberett nästan någonting och har inte det minsta samvetskval.

Nej! Matt känner jag mig för att jag drabbades av mobilavstängning när vi var i Budapest. Hade ingen aning om att det fanns en maxgräns men det är ju bra i och för sig. Men först när jag hörde om att jag “nått min gräns” kände jag mig kränkt – inte visste jag att jag hade en gräns. Jag blev totalt chockad! Jag hade skaffat mig en skuld till TELIA på 5000 sek utan att ha en aning om hur det gått till. Jag hade ju tänkt på att hålla inkommande samtal från Sverige korta. Jag tänkte på att kolla om restaurangerna hade Wi-Fi osv

Och Spotify – gratis i 3 månader – jag hade ju laddat ned mina listor till offline. Vid två tillfällen lyssnade jag länge på musik. Men det var ju offline – eller?!

Jag mobilbloggade några bilder för att de där hemma skulle kunna följa med i nya lägenheten.

Det började med att jag inte kunde svara på mms och jag fattade inte varför – trodde det var fel på nya iPhonen.

Sedan kunde jag inte ringa – inte ens till telia för att fråga kundtjänst vad som var fel. Jag fick använda makens mobil. Så då fick jag chocken – 5000sek!!!!!!!

DET KAN INTE VARA SANT! DET MÅSTE VARA FEL! Mina mobilräkningar brukar ju bara vara på några hundralappar.

Jo, jag är matt!

Sedan gick diskmaskinen sönder och vattnet strömmade ut – alla handdukar i huset gick åt att torka upp med. Nu inför jul – Jäkla diskmaskin!

En glad sak dock – nyheterna idag angående Trollhättan. Det var första gången TV skildrat ett inslag där människor som inte är nertyngda av alla världens problem fick komma till tals. Människor som såg framåt. Människor som hade tro på framtiden. Människor som inte bara klagade och upprörde sig över regeringen för att GM beslutat lägga ned SAAB. Vilket jag som SAABägare tycker är trist – hade ju hoppats på Königsegg.
Detta var verkligen banbrytande för svensk TV som bruar leta efter folk som kan uttala sig negativt för att skapa problem, problem, problem, problemTÄNKANDE så man kräks.

Det är sorgligt just nu med dessa onödiga pengar som ska ut inför julhelgen – hade hellre skänkt dem till barn och barnbarn.
***

Jag gick tillbaka till min Dagbok på nätet – då för tio år sedan – och läste lite i den. Jag gillar att läsa det jag skrev då. Kommer ihåg att jag bara älskade att skriva. Orden liksom bara flöt genom tangentbordet. För tio år sedan hade vi gården med alla djuren. Det var tider det!

“

Milde tid! ... vad det stormar ...!!!... faktiskt kom hästarna och sade att de kunde tänka sig att gå in. Kloka är de minsann! Inte för att de fryser ... men det kan ju komma farndes saker i luften ... och storm kan vara oroande ... hästar blir lite vilda av blåst ... oftast är det glatt - vilt ... inte neurotiskt -vilt ... eller ... hetsigt - vilt ... utan mer nyfiket - spännande - vilt ... Det är kul att rida på en häst ... man känner väl ... när det blåser ... Men det kräver att man känner hästens muskelrörelser och hästens tankar ... då är det precis liksom att vara "ett_med_vinden" ... Det är härligt ... men oj vad längesedan!

Min Tinna var sådan ... vi tänkte samma tankar ... eller tänkte tillsammans ... Det var t o m kul när hon slog bakut i sina glädjeskutt inför en stundande galopp. Inga problem alls ... bara att följa med i bakut-et ... och sedan snabbt hänga med i en racerstart ... men som sagt ... det gäller att känna hästen ... väl ... riktigt vääääl! 

” Dagboksbladet då – för tio år sedan.

Vi är nog en liten kärntrupp som skrivit dagbok så länge men visst har det funnits perioder när det varit time out. Jag tror på skrivandet. Jag tror att man mår bra av att skriva – att liksom se sina egna tankar – att följa hur man förändras – eller - hur det förändras runt omkring.

Skriv för livet!
***

En AWARD jag hade då ser ut så här ;)
    

Jag sitter och kollar på “America’s got talent” medan jag jobbar i PhotoShop. Lyssnade precis på en 40-årig ensamstående mamma som sjöng så jag fick gåshud och blev tårögd. Även de tre domarna – med Saharon Osborne i mitten – var helt tagna.

Jag blev överväldigad av hur min kropp reagerade inför hennes sång. Nu känns det bara som att jag vill veta vad hon heter och jag måste skaffa en CD med henne.

Tänk så det kan bli! Tänk så man kan uppleva! Med hela kroppen – bara så helt plötsligt!
Det var faktiskt en underbar stund – underbart är kort :)
***

Pengar – ja se pengar …..

Pengar är ett känsligt ämne för mig. Nu blir jag nog väldigt personlig. När jag var liten så upplevde jag bråk om pengar som väldigt otrevligt. Om mamma och pappa bråkade så handlade det om pengar – BRIST PÅ PENGAR. Det var det enda orosmolnet och det har präglat mig starkt. Det var inget problem att jag alltid hade minst i veckopeng jämfört med mina kompisar – jag hade ju dock veckopeng. Jag är bra på att spara.

Jag känner mig mycket otrygg när jag inte har pengar. Jag behöver inte ha mycket men jag behöver ha kontanter i plånboken och jag behöver veta att det finns pengar. jag mår så dåligt annars. Om jag handlar något och det inte finns täckning på kontot så – världen vänds upp och ner för mig.

Vi har gemensam ekonomi jag och min Käraste – vi har allt i en kassa. Jag är “tavarlig” och en riktig smålänning – min Käraste är inte alls sådan. Det har både hjälpt och skapat våndor. Jag är mer van vid att ha ont om pengar än gott om – men bara att det finns räcker.

Jag hade önskat att mitt förhållande till pengar kunde kännas lite tryggare. Pengar – brist på pengar - skulle kunna rasera hela min värld på ett psykiskt plan. FY!

Men! Jag kan leva väldigt spartanskt och sparsamt för att uppnå ngt jag ära vill göra eller ha.

PS. Det sägs ofta att smålänningar är snåla. Inget kan vara mer fel. Smålänningar kan vara mycket generösa och gillar att vara generösa. MEN! De är “tavarliga” vilket betyder att de är mycket bra på att ta vara på saker.

Veckans BloggTema.
***

Jag vill komma i gång med mitt skrivande också. Kan det bli lite balans mellan att skriva och att fotografera. Milde tid vad det öser ner ute!!! Milde tid! Det låter som om hela himlen är öppen. Jag har dörren öppen och hör regnets framfart eller rättare nerfart.

Nu har jag bokat en romantisk – hoppas jag – resa till min Käraste och mig längre fram. Jag har också bokat resa till mig och min lillasyrra för att åka till Budapest och storasyrran lite längre fram. Som “ett brev på posten” fick jag en liten slutlig utbetalning från mammas dödsbo. Tänk den räcker till resan tor för oss alla tre. Malmö-Budapest 298kr tor med flyg! Hur billigt kan det bli egentligen!? Jo visst kommer det till några avgifter men vadå då! Superbra pris! Vad kul vi ska ha! Hoppas vi kan få biljetter till Operan – det är en fröjd i Budapest. Jag älskar Budapest!

Tänk så mycket fina foton jag kommer att få på olika miljöer. Hur många batterier och minneskort måste jag skaffa mig …. får jag fundera ut.

Jag längtar …..
***

Jag har lagt in bakgrundsbilder i mina tre bloggar nu. Kanske kommer jag att trivas med det. Har gjort det på ett smart sätt så att det är lätt att byta bild.

Ibland fattar jag inte varför saker inte fungerar. Som nu tex när jag skulle uppdatera temat i Live writer. Då gick det tillbaka och hämtade inte temat. Knäppt!

Nu är jag för trött för mer.

Hör jag inte ifrån fjällvandrarna i morgon blir jag riktigt orolig …..
***

Det är alldeles igenmulet idag men lagom varmt. Ska sommaren försvinna utan att vi fått en “riktig” sommar. Jag oroas lite över att rönnbären börjar bli röda.

Hörde precis att min syster njuter i 30-gradig värme med blommor och frukt omkring sig. Åh jag hade gärna hälsat på henne och delat detta :) Det får bli vid ett annat tillfälle. Nu har jag ju mina små valpar som börjat tulta omkring med nyöppnade ögon. De har en egen blog – VALP-bloggen.

Undrar om jag kommer igång med “slänga-papper-från-bokhyllan” idag. Det vore skönt att få bort det sista. Kanske det blir av nu när jag skriver det här i bloggen och handlingen får ett “ansikte” och inte bara en tanke som inte syns. Kanske jag kan få “ändan ur vagnen” nu.

Hoppas kan jag ju alltid ….
***

Jag har faktiskt sökt en distanskurs i bildredigering vid Jönköpings högskola. Om jag kommer med vet jag ej ännu.

Kursen hittade jag på Moderskeppet.

Den är på kvartsfart och distans. Man kan ta all tid man behöver och välja när. Jag sökte också genom studera.nu på Internet.

Nu vill jag ju genast ha den största PhotoShop-versionen. Fast det blir förstås övermäktigt och för dyrt. Jag har elements på denna datorn och ngn CSversion på den andra fasta datorn.

Just nu är fotografering och bildredigering det rligaste som finns.
***

Det är EFIT-dag i morgon. Varje timme ska jag ta ett foto som visar vad jag gör eller var jag är. Bäst jag tar kameran till nattygsbordet så den kan avfyras genast när jag vaknar.

I morgon ska det förberedas också – det sägs att det är påsk nu. Måste leta i skåpen efter fjädrar och hattar och kycklingar och prydnadsägg. Ett ägg har jag iaf som är jättefint. Det köpte jag i Budapest på saluhallen. Handmålat och fint. Varken björk eller hassel kan jag ta in – inget lämpligt för allergiker.

Det sötaste påskpynte jag har är små virkade hattar med påskfjädrar i. De ska hänga i påskriset men jag brukar ta in en vacker trädgren som jag hänger horisontellt över bordet. Min faster har virkat hattarna.

En och annan gul duk har jag kanske ocskå. Sedan ska det bli lite Konstrunda med påskgästerna. I morgon ska det planeras och göras inköp.

Antar att det blir lite påskig dokumentation.
***

För tio år sedan bloggade jag om fläskfilé. Att köpa billig dansk eller dyrare svensk! Jag tycker samma idag. Fast idag köper jag varken svensk och aldrig dansk. Idag köper jag inte griskött. Möjligen kött från betande djur.
Men jag gör mig inte så krånglig när jag är bortbjuden.

Jag bloggade också om politik och vänster/höger-skalan. Tycker ungefär som då.

Sedan handlade det om Balkan .. mm. Ganska flitig var jag då – på att blogga – knåpa html och jobba i WYSIWYG. Nu är det bra mycket enklare. Inte minst när det gäller arkivering. 10 IT-år är mycket i förändring.

Jo jag passade på att läsa i min gamla blogg.

***

Mina små tibbar är så roliga. Milton tex kommer alltid in när Daisy börjar skälla. Han vill absolut INTE bli sammankopplad med sådant otyg. Dessutom så vet jag i samma ögonblick som han kommer in att Daisy gör ngt som måste åtgärdas.

Ordet “godis” är mina tibbars älsklingsord. Hör de inga andra ord eller kommandon så kan jag alltid säga “godis” och få deras uppmärksamhet genast. Vad de får för godis? Jo större bitar av torrfoder som är särskilt bra för tänderna och mot tandsten - fast det vet dom inte.

Ibland får dom ost och köttbullar men bara om det blivit över efter barnbarnens besök. Eller om husse är på gott humör.

Något som inte är roligt är att Milton fortfarande kan göra olyckor inne och det nästan inpå att vi varit ute en lång runda. Inte bra alls! Även trots att dörren är öppen ut. Undrar vad han vill säga? Tycker han att matte sitter för mycket vid datorn?

Milton är en ojust liten hund i vissa sammanhang. Tex när vi leker med tennisbollen. INGEN slår Daisy i att snabbast fånga bollen. Absolut ingen! Men Milton har funnit på råd. Han hinner inte upp henne men han hinner så småningom upp Daisys praktfulla svans och tar ett stadigt bett om den. Hur fredar man sig från sådana ojusta grepp?!

När datorn inte ligger i knät gör Daisy det och Milton antingen vid/på fötterna som är upplagda på en stol eller på bröstet vid halsen. Åh så himla gosigt! Gos, gos gos.

Husses knä gillar Daisy också väldigt skarpt men husse gillar inte hundar. Så kan det vara här.

***

WTFDC hade frågat sin sambo om hur han skulle beskriva henne med tre ord. Hon lovade att inte bli arg :)

Jag frågade min man detsamma. Han reste sig och tänkte försöka komma undan.

– Jag vill inte! sade han och jag såg hur jobbigt han tyckte det var :)

– Vad har hon nu i kikaren? såg jag att han tänkte.

– Ska det vara egenskaper? undrade han.

– Det får vara vad som helst bara det beskriver mig, svarade jag. Han satte sig och jag berättade varför jag frågade … då reste han sig och gick ut i hallen …

–Då vill jag inte alls, sa han och försökte låta riktigt bestämd. Jag ställde mig i hans väg och sa att

– Du får INTE gå förrän du svarat!

– Jag vill inte! sade han flera gånger och vi stod där och kramades, kindkelade. Det var det gosigaste kindkelet på länge, ett sånt där kindkel som gör att man känner varandras känslor.

Då sade han:

- Kelig – skojig – pussig!

Sedan  bröt han sig loss och gav sig iväg för att stänga av sonens tekokare som de glömt när de gav sig iväg för en stund sedan.

Jag trodde han skulle säga:

Datortokig – Hundtokig – Förändrad.

Sitter med datorn jämt i knät. Måste ha hund fast Kärasten inte alls vill. Helt annorlunda nu än jag var innan (före “väggkrockens” ohälsosamma arbetsinsatser).

Jo jag är jättekelig och pussig – mycket mer än …..

- Är jag skojig? Så kul! Det vill jag vara. Själv har jag alltid skojigt tillsammans med mig själv.

Kul om även andra har skoj med mig :)

Jag har iaf skojigt när jag läser WTFDC blog :D

***

Det har varit en hel del kameraarbete och fotografering idag. Nu har jag börjat testa andra inställningar än auto. Jag har tagit mitt första mörkerfoto och det blev inte alls tokigt.

Fotopromenaden ligger i fotobloggen "foto CHIP". Nu måste jag också börja sortera mina bilder. Hus, natur, träd, vyer, djur, ..... fönster, ....

Problemet med sorteringen är förstås att jag sparar både ursprungsbilden och den bearbetade. Det blir ju massor!

Det har blivit så att jag vilar lite från allt tyckande.

Men visst är det kul att moderaterna går framåt och finansministern uttalar sig sunt och tydligt när det gäller omoralen i bolagen och bankerna. Statsministern är lugn och har sin tydliga kompass i sitt arbete och uppdrag. Han missar minsann inte att det är väljarna han företräder och inga intressebolag eller andra bolag. Bra!

Och så rättegången i Österrike. ja jag börjar tro att det verkligen är så att Österrikare har en benägenhet att sopa under mattan, sticka huvudet i sanden - nej snön får det kanske bli! De har nog en hel del att lyfta fram i ljuset. Men denne man - det finns ju inte ord för vad man känner och tycker. Var fanns mamman till denna utsatta dotter? Hur ska hon kunna få ett drägligt liv - fast allt är väl bättre än det som var ....

***

Ja jag hade förutfattade meningar om tjejer/kvinnor som kllar sig witch och bitch. Hur jag kan veta det? Jo jag skrev och frågade en witchbitch om hur det kom sig att hon kallade sig så. En nyfiken och seriös fråga och absolut inte elak menad ... förklarade jag.

Jag fick ett riktigt förklarande och utförligt svar vilket jag är glad och tacksam för.

Nu åkte en förutfattad mening i papperskorgen - så det så! Skönt att sortera bort sånt :)

Nu ska jag ha en skön söndag med utepromenad och kanske uteätande ....

Kameran får naturligtvis följa med, liksom man och hundar.

***