Jag gillar verkligen bra dokumentärfilmer som skildrar människor, deras liv och traditioner precis så som det är i deras vardag. Filmen får inte vara snuttifierad eller klippt så man upplever att den döljer visst och framhäver annat. Den ska med filmens hjälp beskriva så nära verkligheten som möjligt – vara rättvisande.
“ALL SANNING KOMMER FRÅN ATT OBSERVERA NATUREN” nomadordspråk enligt den mycket intressanta dokumentärfilmen “Himalayas nomader”.
Speciellt intressant finner jag naturfolk och folk som lever på otillgängliga eller “ogästvänliga” platser. Det är något med deras uthållighet och förmåga att leva i den mest utmanande miljö.
Filmmakarnas budskap: Vattnet försvinner, dalarna torkar och nomaderna tvingas lämna – 80 % hade flyttat in till städerna … de konstaterar att det inte är ett lokalt problem.
En tragedi för Himalayas nomader blir ett inlägg i klimatdebatten. Jag hade föredragit två skildringar – ett om nomaderna och ett om miljön.
Nu blir det i stället ….. bara fel …
Ibland får jag känslan att miljöfanatiker ser vår miljö som en tavla som ska se ut så i all evighet amen! Inget får förändras!
I själva verket sker en ständig förändring – sanningen finns i de studier av jorden och dess omgivning.
Vad jag vill säga är att samtidigt som vi måste acceptera förändringar i natur och klimat så måste vi naturligtvis också vara rädd om vår jord – leva med och inte mot den.
Ingenting kommer att förbli som det var – allting kommer att förändras – lev med och inte mot!
---
På hundrundan idag gick vi över vita orörda fält. Snöklädda och iskristalltäckta. Snöiskristallerna liknade korallerna jag såg på stranden i Khao Lak. Hur kommer det sig att snökristaller kan se ut som koraller, undrade jag? Det är lätt att förundras och förstummas av naturen och naturens alla konstverk. Kan det finnas någon "tanke" bakom allt? Någon "naturens regel"?
Naturens egen skaparregel. Hur kan den formuleras?
Fågelflockar i luften rör sig ju som fiskstim i vattnet. Det finns likheter i avlägsenheten. I universum snurras det för fullt när galaxer och planeter far fram. I det minsta lilla rör det sig runt en atomkärna och elektroner och elektroner rör sig i sina banor. Ja det finns ännu mindre partiklar nu och dessutom alla dessa strängar omkring oss. De tycker jag är intressanta. Forskningsresultat kan vara så himla intressanta.
Det är lätt att låta tankarna fara iväg när man inspireras av naturens vackra. Att fantasifilosofera helt utan krav - bara låta tankarna få spelrum. Njutbar sysselsättning. Må-bra-sysselsättning.
Sedan ramlar man tillbaka i verkligheten för att prestera. Idag skulle jag prestera en Fototriss. Jag gjorde två. Men det är också en njutbar sysselsättning. En må-bra-sysselsättning.
Ibland råder rena rama "flown". DET ÄR HÄRLIGT! Då försvinner tid och rum helt och hållet. Då varken hör eller ser jag något utanför min "flow". Jag hör inte ens hundarna. Vid sådana tillfällen kan Milton göra olyckor inne. Men det är ju mitt fel och han är ju faktiskt bara valp än. Eller i alla fall unghund - snart nio månader.
Undrar om mobilen kunde fånga en detaljrik snöiskorallkristall? Ska leta upp mobilkabeln och kolla ... Kanske dyker den upp här så småningom ...
***
Jag tycker att rymden och universum är oändligt intressant. Det är så hissnande att förflytta sig bort ... bortom ...
... från det lilla lilla här nere på vår egen jord ...
Nu syns Venus klart och ljusstarkt. Ska snart ut och titta. En annan himlakropp närmar sig nämligen "Lulin"
"Lulin" upptäcktes sommaren 2007. Enligt en artikel på New Scientists hemsida beräknar astronomer att "Lulin" varit på väg in mot solen sedan 10 miljoner år. DN.
Tänk! .... Att ha varit på väg i 10 miljoner år och ännu finnas kvar. Hur mycket energi går åt på denna resan? Inte kan det saknas energi inte!
Det blåser riktigt kalla ogästvänliga vindar idag. Det lär INTE bli någon skön hundrunda denna dag och inga uppgifter att lägga in i Funbeat. Jag får ta min lilla röda till affären och handla barnbarnets favoriter.
Motorhuv i vinterskrud.
Jag har studerat mig själv i nyhets- och informationsflödet. Det ramlar in så mycket i min lilla dator. Jag försöker kolla allt men läser verkligen inte allt noggrant. Jag väljer och väljer bort i nyhetsflödet. Visst viktigt orkar jag inte med. Annat viktigt är så intressant att jag måste. Visst viktigt skulle jag vilja veta mer om men jag orkar inte djupdyka. Mitt i allt viktigt vill jag inte bli fast i det "lilla". Jag måste alltid ha kontakt med det "stora". Därför gillar jag "Universumprogrammen" i TV och "Universumartiklarna" i Illustrerad Vetenskap. Vi är så små i det stora. Vi är så sårbara i det stora. Vi kan förgöra oss själva här i vår lilla värld. Det har ju satsats på sådana vapen! I det stora räcker det att vi krockar eller får en blazerstråle på oss. Visst kan vi påverka och visst kan vi inte påverka.
Jag blir ödmjuk i den stora världen men väldigt beklämd i den lilla.
Jag såg också skenet igår kväll. Trodde det var åskväder men insåg att det kan det ju inte vara en stjärnklar kväll. Ett starkt lustigt sken var det, långsträckt. Det sken till etra starkt ett par gången och sedan försvann det.
Det finns mycket som händer "out there". Konstigt att vi inte krockar oftare? Men förstås där finns så obegripligt fascinerande mycket plats.
En spännande site här.
