Birgitta - det handlar om politik här!

Nu ska jag introducera ett nytt begrepp – likt “att göra en pudel” – fast detta handlar om "hur media gör en höna” utan både ägg och fjäder.

Jag valde “att göra en höna” för alla vet ju att en höna kan rusa iväg huvudlös. Precis som vi ser att media gör alltför ofta.

Jag vet att det finns seriösa journalister som gör ett mycket bra jobb och tänk om dessa fick mer utrymme och satt på mer framträdande poster.

Min kritik rör mestadels de som får framträdande utrymme inom public service, TV och ibland även radio när det rör det politiska området.

Som beteendevetare och mycket intresserad av politik blir detta lite av en hobby som jag odlar vid sidan av fotografering och bildarbete. Jag sitter ofta framför TVn och gör bildredigering. Jag följer de flesta debatter och SVT forum samt de olika partiernas kongresser mm

Ibland kollar jag den pågående forskningen inom media och politik.

Nu tillbaka till den huvudlöst springande hönan.

Vi har sett denna mediahöna jaga Kungen under hela hösten. Vi har sett mediahönan jaga drottningen för sin fars synder. En kriminell person får orättfärdig och oetisk publicitet genom den huvudlöst springande mediahönan. Den förfärliga företeelsen under kriget i Tyskland med nazisters förvärvande av judisk egendom och företagsverksamhet gör mediahönan till en jakt på drottningen då den riktas mot faderns synder. Aggressiva attacker mot kungahuset – mediadrev – en flock huvudlösa hönor. Som dessutom gärna belönar varandra i sina uppsåt.

En viss typ av mediapersoner blir en typ av mediaklan. Man skulle önska att journalister – de seriösa – hade stake att reagera.

Jag skulle önska en beskrivande forskningsanalys av Juholtdrevet. Media slår ifrån sig så fort kritik riktas mot dem men vem annan som helst begriper ju att media har “ett finger med i spelet”.

Tänk så intressant det skulle vara med seriös forskning av mediamakten – och så himla viktigt för demokratin.

När det gäller det utvecklade motsättningarna inom Kd tror jag faktiskt att media spelat en stor roll. En huvudlös höna har farit fram här också. Obs jag “skyller inte på” media. Jag studerar medias verkningar i vår demokrati.

Hur ofta har inte media – public service – tolkat Kd-s låga siffror med att de har en svag röst i regeringen – att de försvinner – …. Vilken banal analys de spridit! Den huvudlösa hönan har skapat en högst ytlig bild av ett parti genom en lat och oprofessionell analys. Tänk om media hade gjort en granskning i stället och noga undersökt vad Kd uppnått i regeringsställning. Det kräver mer av journalisterna naturligtvis och här brister förmågan ordentligt! Tänk så fel det kan bli!

Jag vill nog lova att folk regerar olika på budskap. Om budskapet är att de försvinner i regeringen eller om budskapet är att de fått igenom 90% av sin politik!!!!

Vilket ansvar upplever publik service att de har egentligen???!! Kanske behöver uppdraget stramas upp och tydliggöras?!

Sedan ett tips till mediahönor som vill tänka om:

Solidaritet används inom (s) som en alldeles tom floskel. Ett viktigt begrepp att ges en uttalad trovärdig tolkning i ord och handling. Hur visar man inom LO att man lever efter solidaritetens ideal? Eller gäller solidaritet inom (s) bara andra?

Se till att granska politiska uttalanden och företeelser seriöst!
---

Igår när jag kollade på AGENDA körde programledaren med den gamla vanliga trista mediataktiken vid utfrågning av Göran Hägglund (kd).

Man tar till laddade begrepp – här var det “utrensning” som programledaren hade fastnat för. Helt fel i sammanhanget!

Jag tycker inte det framstår som professionell journalistik utan mer som sensationsjournalistik á la skvallerpress.

Public service borde hålla sig för god för den typen av journalistik. Varför envisas media med detta? Kanske är det lättare att köra den stilen än att sätta sig mer in i ett område! Ja så är det nog!

Varje gång en journalist fastnar för denna ytliga väg så blottar journalisten den egna inkompetensen.

Göran Hägglund (kd) svarade dock mycket bra på de ointressanta frågorna.

Bra dock att GH var inbjuden till utfrågning efter det dryga riksmötet – resultatet därifrån var ju verkligen en aktuell och intressant bevakning.

Om en person uttalar att den inte vill sitta i vu om GH blir vald och det dessutom finns en som är lämpligare – hur kan då begreppet “utrensning” användas?! Föga seriöst!

Ord är viktiga!

Dessutom är det väl självklart att en partiledare måste ha lojala medarbetare i sin närhet! Mats Odell (kd) är inte värdig att längre inneha posten som gruppledare, enligt mig. Han har själv gjort sig ovärdig platsen och borde avstå den till förmån för en lämpligare riksdagsperson.

Ibland undrar jag om media – public service – tror att lyssnare och tittare är “dumma” och går på vad som helst. Även om de tror det så skulle jag önska att de hade en yrkesstolthet som skapade mer serösa frågor samt tog sitt viktiga uppdrag med mer ansvar.
--- 

Jag tycker det är väldigt intressant att studera hur nyheter presenteras, vilka som inbjuds och varför … för att kommentera olika frågor … samt fundera över syften eller brist på sådan i journalisters genomförande av inslag ….

Jag betraktar public service uppgiften som oerhört viktig. Här ligger en icke oväsentlig mediamakt och makt kräver ansvar. Media tar inte tillräckligt ansvar för den makten!

Jag önskar en professionell, seriös, saklig, allsidig belysning i aktuella frågor. Att bjuda in en eller två personer som uttalar sig i en fråga är verkligen inte allsidig belysning!

Lite kuriosa – tänk vilken mediaplats Stefan Löfvens mamma fått – man kan undra varför denna belysning blivit så populär bland mediafolk ….?

Så har socialdemokraterna fått en ledare och han vill inrikta sig på framtiden och arbeta tillsammans med alla sina socialdemokrater. Hans tal innehöll “allt”. Han “klargjorde” att han är feminist och han pratade om jobb och (pyttelite) om miljö. Ett tal som var strategiskt planerat och alla verkar nöjda med. Allt var genomtänkt från varje ord till färgtonen på håret.

Jag vill gärna tro att Stefan Löfven kommer att bli bra för socialdemokraterna och bra som oppositionsledare. Det är inte så att folk vill ha en stark socialdemokrati egentligen utan mer vill ha en stark opposition – om man inte är sosse förstås.

Jag gillar hans ton! Jag hoppas att han blir en tillgång för att ge den politiska debattarenan en trevligare utstrålning. Det tror jag skulle kunna få fler intresserade av politiska debatter. Det är inte många (= ingen) i min närhet som likt jag lyssnar på politiska debatter. De flesta tycks anse att politiska debatter är det tråkigaste som finns när det borde vara bland det mest intressanta!

Hur ska politiska debatter bli lockande och intressanta för många fler?

Jag anser

• att en hövlig ton med tydlig respekt för andra åsikter än de egna krävs i vår tid.
• att viktiga politiska begrepp som frihet, rättvisa, ansvar, solidaritet … är allas och ska ges en tydlig tolkning ur respektive politisk ståndpunkt. På det viset undviks viktiga begrepp att bara bli tomma floskler som de varit hittills.
• att aktiva politiker måste bli mer trovärdiga i att visa att de har kontakt med verkligheten och medborgarnas behov.
• att respektive politik blir tydliggjord avseende åtgärder både på kort och längre sikt.
• att det är bra att visa både det som förenar och det som skiljer partier åt.
• ….
• att MEDIA – publik service – har en avgörande viktig roll - som de hittills inte varit mogna att leva upp till!

Jag tror inte …

• på en konfrontationstaktik med aggressiva utfall och “kärringtjafs”
• på konfliktinriktad och krisorienterad mediataktik
• …

Saklighet - allsidig belysning – utan TV-soff-tyckarelit – professionell granskning som är värd ordet och inte blir till granskning=förvanskning
---

Ha ha ha – faktiskt tyckte jag artikeln i DN var riktigt rolig!  Kurra-gömma-lek mellan en politiker och journalisterna.

Jag kan riktigt känna frustrationen hos drevinriktade journalister – när de inte lyckas i sitt uppsåt. De lyckas inte med Carl Bildt och nu retar de sig på Felippa Reinfeldt. Se bara hur de drog fram och malde ner Juholt. Den granskningen skulle säkert kunnat hanterats på ett mycket mer professionellt journalistiskt sätt med etik närvarande i journalistiken.

Jag håller verkligen med om att politiker ska vara tillgängliga med sin politik för medborgarna/väljarna. Men jag är inte lika övertygad om att en jornalist ska göra en tolkning i mitt ställe. Det förtroendet har jag absolut inte för dagens journalister!

Public service har nedgraderat sig själv – tillräcklig allsidig belysning saknas, oftast vinklat och tolkningar som oftast kan ifrågasättas …. Public service har helt enkelt inte tillräckligt professionella journalister!!!

Public service skall vara i allmänhetens tjänst. Uppdraget behöver tydliggöras i sin innebörd med klargörande av ansvar samt krav på etik och moral i arbetet,

Man kan nästan tycka att nyhetsjournalister och ledarskribenter närmar sig skvallerpressen.

Skärp er!

Ha ha – ja denna – väldigt delade artikel – var riktigt rolig – ha ha ha ….
---

Gör inte extremism till partipolitik!

Den politiska skalan är inte en rak linje mellan vänster och höger. Den är cirkulär med en framsida och en baksida. På baksidan möts s.k. vänster- och högerextremister i galenskapens mörker.

I galenskapens mörker verkar extremister och terrorister – fanatiker – motmänniskor …

Alla på framsidan borde gemensamt och tillsammans fördöma och arbeta mot all form av galenskap.

Vänsterpolitiker ska inte bara fördöma högerextremister utan även vänsterextremister och högerpolitiker ska fortsätta fördöma högerextremister likaväl som vänsterextremister.

Mitt i allt detta – ja typiskt svenskt – sitts det i TV-soffan och tycks – jag är så trött på denna sortens privata tyckande. Hur väljs tyckarna ut? Varför ges just dessa tyckarföreträde? Vad vill man uppnå med sofftyckandet? Som skvallerpress samlad i TVsoffan. Kanske den journalistiska kompetensen inte räcker längre!?

Jag vill inte lyssna på dessa SOFFTYCKARE! Jag vill lyssna på människor som har något av värde att framföra byggt på fakta, erfarenhet och klokskap.

Det svenska banala sofftyckandet i TV är raka motsatsen till den beundransvärda sansade hanteringen av Norges företrädare i denna situationen.

Ab, Ab, Ab,  ab, expressen,  expressen,  expressen,  expressen, expressen, ab, ab, ab,expressen, extremism, terrorism,   svd, svd, svd, dn, dn, dn, sydsvenskan, EXPO,

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar.se, bloggosfären, svenska bloggportaler,

Det hör inte till vanligheterna att en politiker – nåja f.d. – ger betyg till journalister. Lite kul tycker jag. Nu är Bodströms betygsskala väldigt subjektiv och tänk om man kunde utveckla en sådan betygsskala att bli saklig och användbar.

Jag är nämligen för att journalister likaväl som politiker bör granskas ordentligt. Båda besitter makt och ska arbeta för oss medborgare. I alla fall journalister inom Public Service.

Min idé jag lanserade för några dagar sedan tycker jag fortfarande håller starkt.  Journalister som ska tjänstgöra inom Public Service bör ha en påbyggnadsutbildning. Gärna legitimation som kan fråntas. Det vore ett värde i att höja det seriösa inom journalistiken över det oseriösa som sensations- och skandaljournalistiken står för = kvällstidnings- och veckopressjournalistik.

Hur ska man se till att Public Service är värt namnet?

Tydliggör uppdraget och sätt krav efter den makt det representerar – uppdraget är ansvarsfyllt och ska behandlas därefter!
---

Jag tycker inte att Public Service lever upp till de förväntningar man kan ställa. Jag tycker dessutom media har en alldeles för stor makt för vad de hittills klarat av att ta ansvar för.

Jag tycker inte att utomstående ska censurera utan att tryckfrihet ska gälla och värnas men jag efterlyser verkligen mer etik och saklighet – korrekthet!

Jag tycker att media och journalister skulle sanera inom sig själva – men det klarar de tydligen inte. Blir ngn journalist angripen för oseriösa inslag så rusar alla de andra till och försvarar. Jag vet bara en journalist som är totalt orädd – Jan Guillou. De flesta är fega medlöpare.

Ja det är ord och inga visor! Öppna debatten! Klarar ni av att vara kritiska mot varandra!? Kan ni utveckla den journalistiska kompetensen mot ökad saklighet och etik?

Jag har ett förslag som jag tycker ligger i tiden.

Inom viktiga ansvarsfyllda yrken har vi legitimation. Då kan man också frånta legitimationen om tex etiska regler inte följs.

Jag anser att man kan ha olika utbildningsnivåer för journalister. Jag anser att man bör införa legitimation för journalister som ska syssla med Public Service. Jag tror också att de själva skulle gilla att inte vara jämställda med sensationsjournalister eller skandaljournalister i lösnummerbranschens tjänst.

Framförallt vill jag detta för oss medborgares skull. Det skulle vara en typ av garanti att nyheter och samhällsinformation ges utifrån ett mer ansvarsfullt och seriöst perspektiv. Med tydlig gränsdragning mot kvällspost- och skandaljournalistik.

Skilj tydligt på oseriös och seriös journalistik!

Borde detta inte vara i yrkeskårens eget intresse också!?
---

När jag lyssnar på framförallt nyheter – men även andra debatt- och samhällsprogram - i olika kanaler brukar jag ofta reagera på olika etiketter man tilldelar människor, företeelser, partier mm

Hur genomreflekterat är valen av dylika epitet? Hur går dylika epitet ihop med ett ansvar som public service uppbär? Jag skulle vilja veta mer om det finns en kritisk debatt inom medias yrkeskår! Jag är mycket intresserad av huruvida en intern debatt pågår för att utveckla olika samhällsviktiga mediakanaler mer i tidens anda och krav på saklighet och  belysning av viktiga frågor ur olika perspektiv

Etiketter i politiska sammanhang syftar ju ofta till att håna och förolämpa någon part. Det finns en påbörjad sida i wikipedia med sådana politiska epitet.

Det är ju väl känt från olika undersökningar att journalister inom Radio och TV har haft (har?) föresträdesvis vänstersympatier (v+s+mp) vilket naturligtvis har präglat innehåll, val av inbjudna gäster, val av begrepp och politiska epitet mm

Jag skulle önska att media genomsyrades av ett striktare etiskt förhållningssätt. Mer likt vad forskare behöver anta enligt de forskningsetiska principerna. I alla fall den del av media som handhar samhällsprogram och nyheter – public service.

Apropå KU-utfrågningen gällande regeringens pressekreterares kontakt med Uppdrag Granskning fyra dagar före valet

Här är ett TYPISKT exempel på bristerna hos PUBLIK SERVICE

Uppdrag Granskning ska sända ett program om friskolor precis före valet. De utelämnar helt senaste fakta vilket man från regeringens pressavdelning påpekar. Detta trots att Uppdrag Granskning informerats om förändringarna.

Uppdrag Granskning förtjänar att heta Uppdrag Förvanskning!

Ska PUBLIC SERVICE vara förknippade med dylika program är vi riktigt illa ute i SVERIGE!

Självklart vet pressfolket i regeringskansliet var gränserna går!

Problemet är att Public Service inte lever upp till det ansvar de har!

Det borde vara Public Service och Uppdrag Granskning som satt på de anklagades bänk!

Vi satt i bilen och hörde att nya moderaternas partisekreterare skulle intervjuas i Ekots lördagsintervju. INTRESSANT! tänkte vi båda och såg fram emot att få höra om förnyelsearbetet.

Tji! fick vi.

Journalisten var en egotrippare vars syfte var att klistra sig fast i två mediaskapade skandalfrågor – som absolut inte motiverade den tid dessa frågor fick i intervjun. En riktig TJAT-intervju.

1. Studiebesöksfrågan som media använde för att sänka den nytillträdde partisekreteraren – skandaljournalistik i kvällstidningsanda. Kan inte media och Public Service finna seriösa sätt att granska våra folkvalda??????? Klart de ska granskas men på ett kompetent och seriöst sätt. Bort med kvällstidningsjournalistik i Public Service – det är inte värdigt!!!!!

2. Partibidragen och här specifikt från från enskilda. Hur tjatig kan en journalist bli – eller rättare får bli i ett Public Service företag … om det vill betraktas som seriöst. Hur mycket tid lades på denna fråga på bekostnad av andra som skulle kunna ställas? Frågan är större än så och tänk hur kränkande LOs bidrag till (s) är för deras alliansmedlemmar!!!!

Denna intervju var en stor besvikelse och det sämsta jag hört på länge i journalistiskt arbete. Fattar inte hur Sofia stod ut – synd att hon ska behöva slösa tid på sånt här! Lite klass och kompetens kan väl ändå begäras av journalister i ett Public Service företag!!!!

Intervjuaren heter Tomas Ramberg.