Det finns en vits med att använda begreppet “BARN” enligt FNs definition. Jag menar att öka användningen. Att säga barn om alla som ännu inte fyllt 18 år.
Genom att göra det signalerar vi att de står under vuxnas omsorg och inte förväntas ta egna beslut – ej heller ska ta egna beslut – inom vissa avgörande områden. Man signalerar även till föräldrar/vårdnadshavare att de bär ansvaret.
Visst vet jag att många barn – tonåringar – anser att de är vuxna och mogna nog att ta de flesta beslut som rör dem. Jag tror inte att forskningen håller med dem.
De är fortfarande unga människor som utvecklas och inte alltid ser vidden av olika beslut.
Fundera själv omkring vilken eventuell betydelse det skulle ha om vi i samhället genomgående talade om alla under 18 år som barn!
Kanske vi skulle vara mer uppmärksamma på ungdomar som glider iväg och riskerar göra saker som inte är det bästa för dem.
Det enda jag vill är att vi bryr oss mer om våra barn/ungdomar – alldeles för många har det inte bra i vår tid NU. De är i behov av mer omsorg och mer uppmärksamhet!
“Varje människa under 18 år räknas som barn, om inte han eller hon blir myndig tidigare enligt den nationella lagstiftningen.” FNs barnkonvention.
---
Kloka tankar och kommentarer kan lämnas här.
Hittade en sida om MOBBNING på Internet som jag tycker kan vara bra att känna till. Här är den.
Jag tycker det har hänt en hel del när det gäller medvetenheten och hur man ser på mobbning. Men det är klart att det finns mycket kvar att göra ändå. Positivt är att fler numera berättar när de utsätts för mobbning. Bra också att skolor kan bli dömda för försummelse.
Förfärligt att barn och ungdomar fortfarande utsätts för kränkningar i skolan. Skolan ska vara en trygg plats. Hemmet ska vara en trygg plats. Tyvärr är det inte så för en hel del barn och ungdomar. Det är något som är absolut nödvändigt att fortsätta jobba intensivt med.
Apropå skolan så jobbar Björklund mycket med att rycka upp den och det är bra! Flera saker som jag skrivit om börjar nu genomföras. Ett exempel är legitimation för lärare. Viktigt!
En som undervisar i specialpedagogik ska INTE få kalla sig speciallärare som det varit tidigare. Föräldrarna ska garanteras att barnen får undervisning av en som är utbildad för undervisningen i fråga.
MEN! Herr Björklund!!!!!
Jag måste ändå säga att skoldebatten är lite av gårdagens debatt. Vilken skola är det egentligen som behövs idag i vår tid nu - i denna värld vi lever i och ska möta framtiden med????
Jag skulle vilja framföra tre viktiga saker:
- Naturligtvis baskunskaper – tala, läsa, skriva, räkna och tänka
- Söka och kritiskt granska befintlig kunskap, kompetens – och färdighetsutveckling. Man måste lära sig att hantera all denna lättillgängliga kunskap som erbjuds idag.
- VÄRDEGRUNDSFRÅGOR – ett stort utrymme borde ges till diskussioner/reflektioner om företeelser/beteenden – Mänskliga rättigheter och skyldigheter – Människokunskap
Ju mer vi utvecklar vår kompetens att vara goda och skickliga människor som kan vara resurser för varandra desto bättre och hoppfullare framtid …. eller? Något som behöver utvecklas är respekten för sin medmänniska.
Kompetens att vara människa – ….
---
Idag skulle Min Allra Käraste Faster A fyllt år – 99 år. Det har gått drygt ett år sedan … jag har inte hämtat mig än. Jag saknar att kunna ringa upp och jag sanar … så mycket. Idag köpte jag en blomma bara för att det skulle vara födelsedag. Först tänkte jag att jag borde ju köpa en röd julstjärna för Annalisa var mycket förtjust i julstjärnor. Men jag tänkte att den klarar sig inte så bra när vi åker iväg. Jag köpte en annan blomma – en lite annorlunda bukett.
Grattis på födelsedagen Lilla Annalisa – var du nu är – iaf vet jag att du är med Henning :)
Snart ska jag fotografera dina söta små kläder som du hade på dig vid fotograferingen innan du fyllt 1 år – alltså ngn gång under 1911. Jag har inte kunnat röra dem än men kläderna ligger i din och Hennings första byrå.
***
Vi som hade biljetter till dagens semifinaler! Regn regn regn och lite åska. Alldeles grått! Visst är det typiskt! Men å andra sidan är det himla skönt att kunna sitta hemma och inne just nu. Tänk om folk redan har kommit till Båstad för att se matchen och får sitta i sina bilar …. dom är det ju synd om i så fall.
Jag tror inte det blir ngn match idag. Min Käraste kommer att missa tennisen. Jag kommer att ha en extrabiljett.
Matcherna igår såg vi på TV. Där sitter man ju på första parkett hela tiden. Igår var det ju ett helt underbart väder. Jag fotade alla gäster på fjärilsbusken. Den har tagit mycket stryk under natten.
Ikväll får vi nattgäster – kära sådana.
Idag väcktes jag av Kärasten som ringde och berättade att han var barnvakt uppe i skidorten. Han och äldsta barnbarnet var barnvakter åt de två yngsta barnbarnen. En pappa var ute och körde scooter och en mamma passade på att ta en riktig långtur på skidor.
De hade mycket snö och fint väder dock utan sol. Här syns ingen sol det minsta heller och här är det barmark och ingen snö som lyser upp dagen. Det får jag försöka göra själv - lysa upp dagen alltså. Hjälp får jag av mina små tibbar.
Varför inte jag också är i fjällen i år? Jo det beror på att det blev för mycket med fyra hundar i en dubbelstuga. Två stora och två små hundar.
Jag är hemma med mina två små hundar och de stora fick åka med till fjällen. Här hemma har jag ju också varit "barnvakt". Eller rättare haft besök av fjärde barnbarnet. Vi har haft det så mysigt och i morgon kommer hon igen och sover över.
Idag måste jag börja på med fotosagan på bilderna jag tog av henne. Det blev ju en hel del bilder. Lite krångligare är det att göra allt med sidorna på gamla sättet och inte med detta smidiga blogverktyg. Får göra en mall först.
Nu ska vi gå en hundrunda i gråvädret.
***
Våren formligen överföll mig idag när jag gick ut för första hundrastningen. Helt underbart kändes det. Ljummet i luften och den där sköna sköna känslan i ansiktet. Vi kunde även sitta i glasverandan och fika vilket mitt lilla barnbarn gillade. Där finns nämligen stolar som kan snurra runt. Vi snurrade tills mormor blev yr i huvudet :)
Tibbarna älskar denna plats. De har ju uppsikt över hela Båstad härifrån. Särskilt Daisy som håller stenkoll på allt och alla. Milton är inte lika "fanatisk" så. Han är nöjd med att ha koll på var Matte är.
Men sedan blåste det upp mer och mer - himlen fortsatte att vara klarblå. Det gillar jag. Nu när jag sitter här känns det som jag har blivit solbränd i ansiktet. Det hettar och bränner.
Vi går mot ljusare tider både bokstavligt och själsligt nu. Det gillar jag också!
I morgon startar min nya Fotoutmaning. Tisdagstema - Helhet & Detalj med nytt tema varje torsdag. Du som gillar att fotografera är välkommen att vara med.
Snart ska jag göra en fotosaga åt mitt barnbarn Wilma. Vi har tagit många olika foton dessa dagar när hon hälsat på här. Hennes storasyster fick en fotosaga på Internet redan 1998 - Mathilda på Kastanjebacken.
Wilmas saga kanske ska heta "Wilma hälsar på". Det kommer även att bli en liten flmsnutt som Wilma döpte till "Alla får följa med". Wilma är 3,5 år.
Det är Wilma som har den rosa "drömklänningen".
***
Mitt lilla barnbarn är här och hälsar på. Wilma är 3,5 år och en mycket duktig och bestämd liten dam. Wilma vet vad hon vill och hon har en fantastisk inlevelseförmåga och iakttagelseförmåga. Hennes språk är ovanligt rikt för en 3,5-åring.
Vi satt och tittade på Spöket Laban - det har jag gjort med hennes mamma också - ... det handlade om att slottsfrun fick besök av en väninna som inte trodde på spöken. Till slut lyckades Laban och Busprinsen skrämma väninnan som sprang skrikandes iväg medan de andra skrattade hjärtligt ... vilket fick mitt lilla GullHjärta att kommentera spontant: "Det var väl inte roligt!"
Nej inte är det roligt egentligen att skrämma någon tillrädsla och flykt!!!!?
Jag tyckte det vara fantastiskt hur rätt mitt Lilla GullHjärta uppfattar "hur vi bör vara mot varandra". Sådana sunda reaktioner uppmuntrar jag gärna!
Här är mitt lilla GullHjärta.
***
En kvinna som gör abort när hon väntar flickor. Väljer och väljer bort! Hon väljer bort flickor!
Hur oetiskt kan det vara i människors sinnen!
Detta är en högst moralisk och etisk fråga. Vilken tur att det inte är jag som är läkaren som utför aborterna! Det hade jag inte kunnat!
I mitt sinne kan man inte välja bort flickor att leva! Inte pojkar heller!
Det är ju nästan så man önskar att denna kvinna ska få lida kval efter sina aborter. Hur ska hon kunna komma till insikt? Hon kanske inte förmår. Hennes tankar kanske inte sträcker sig så långt eller djupt. Vad vet jag?
Jag hoppas på människopräglade etiska regler för små liv och sjukhuspersonalen. Sedan kan denna kvinna behöva psykisk hjälp. Det kan inte vara sunt att välja bort ett visst kön.
***
Kusiner som är glada för varandra. Barnbarn som är glada för varandra. Glada på mosterns/fasterns födelsedag idag på alla hjärtans dag.
Nu ska jag uppdatera "Barnbarnssidan".
Barn som får barn och två dessutom inom kort. Ibland går det fort även med annat än dagarna. Det är bara att hoppas att allt går bra för alla barn och att mormorn orkar "börja om".
Själv märker jag hur himla kul det är med barnbarnen men hur trött man kan bli efter några timmar. "Man är ju ingen ungdom längre". Att då hjälpa till med ansvaret för barnbarn varje dag och varje natt - ja det är beundransvärt. Man får hoppas att även farmorn, morfarn och farfarn kan hjälpa till ... om de finns. Det kanske är 2xmormor och 2xfarfar .... Nu för tiden finns det så många olika familjekonstellationer. Det viktiga är ju att närstående finns till hands.
Högsta zoom mot Malen. Vågorna syntes tydligt idag.
Idag har Kulturutredningen presenterats och ska på remissrunda. Intressant att få veta mer så småningom. Jag tycker särskilt det där med lokalt inflytande låter bra. Även rationaliseringar i organisationen - det var nog behövligt kan man anta. Det händer mycket och med fart inom regeringskansliet. Listan över genomförda vallöften kommer säkert att bli lång och imponerande.
I morgon väntar lite roliga utfärder och utsvävningar .... Hoppaspå sol!
***
Den lilla rösten frågade om vi inte kunde komma? Det är hemskt att behöva säga nej! Men morfar var ju trött och klockan hade redan hunnit bli mycket.
Men!
Det gällde nästa dag! Visst kan vi komma, Lilla Hjärtat! I morgon är inte morfar trött! Så roligt det ska bli! Jag tar med min kamera så kan jag fotografera dig!
Puss och kram! Mormor älskar dig!
Nu har sista hundrastningen gjorts. Milton sover i sin "korg" och Daisy väntar på att jag ska lägga mig. Hon ligger på fäll vid sidan om min säng. I sängen bredvid snarkas det redan.
Känner mig nöjd och glad att jag gick 10 000-stegsrundan idag. Trots det trista vädret med gråmulna moln hängande och hindrade den friska luften att få spelrum.
Det var lite vitt på gräsmattan nu när vi var ute.
Natti Natti!
Det är en fantastisk "gåva" i livet att ha en syster som står nära i en kärleksfull gemenskap. Rena rama chocken när något händer en sådan syster. Jag kan mycket väl sätta mig in i hur det kan kännas. Det skulle vara förfärligt outhärdligt om något hände mina systrar.
Vi har precis haft tre dagar tillsammans. Underbara roliga dagarmed massor med skratt och några tårar. Vi har delat det sista efter mamma. Uppdelningen har skett i flera omgångar. Vi har haft flera olika metoder för att lösa olika situationer som kan uppkomma. Ibland plockat ihop högar med var och ens önskemål. Ibland har vi lottat med hjälp av lappar. Ibland har vi lottat med hjälp av kort. Någon enstaka gång auktion. Men det allra viktigaste. Vi var alla tre överens inför denna delning att det fanns absolut ingenting som var värt att bli ovänner för. Absolut ingenting! Vår vänskap och kärlek till varandra var det allra viktigaste.
Mamma hade skrivit på en liten lapp några av hennes utvalda saker och vem som skulle ha vad. På baksidan av den lilla lappen stod "ni får inte bli ovänner". Nej minsann det skulle vi inte bli. Det blev vi inte heller snarare tvärtom. Vi står varandra ännu närmare nu.
Vi sa skämtsamt till varandra att vi skulle ju kunna hålla kurs i hur man delar upp efter sina föräldrar utan att bli ovänner - snarare bättre vänner än någonsin.
Detta inlägg får jag ju tillägna syskonkärleken. 
Furumiljön kommer tillbaka som det mesta. snart kommer väl det stormönstrade illgröna och orange eller är det redan tillbaka? Är det allmogestilen, det hemtrevliga som får eller ges plats nu. Det sterila kala med vitt och stål försvinner? Eller kommer vi att ha en mångfald efter människors egna önskaningar och inte styrt av trendsättare? Det fungerar förstås inte för affärerna. De kan ju inte tillhandahålla alla stilar. Likriktning i tiden är det som gäller. Fast inte här. Här gäller färgglatt och blandat, gammalt och lite nytt. Uppiffat med stenar och snäckor från naturen som fyller olika glas och glasskålar.
Men det allra allra första gemensamma nyinköpta var just ett soffbord i furu. Inhandlat på 80-talet i Höör. Det finns hos sonen nu. Ett stort kraftigt furusoffbord som skulle tåla mycket och många.
Det är så roligt att titta på detta bildspelet. Tibbar och barn hör ihop minsann.
Bildspelet.