Birgitta - det handlar om politik här!

Jag läste en artikel som fyller mig med respekt för en klok människa med mycket civilkurage. Det gäller imamen Hassan Moussa som är verksam i Stockholm och har en framträdande plats bland rättskaffens ärliga muslimer. Han har utfärdat en FATWA mot terrordådet, terroristen och alla de som hyllar eller stöder denna typen av terrorism.

Det är precis vad jag har efterlyst. Rättrogna muslimer kan ju inte låta terrorister ta över deras religion och ge deras religion detta vidriga våldsamma ansikte. Jag tror det är oerhört viktigt att man inom islam är tydliga med vad deras religion säger och vad den står för.

Är det människokärlek eller är det människofientligt våld?

Igår var det en del korkade journalistinsatser som ville få frågan till: ska muslimer behöva stå till svars …. Det är väl inte DET det handlar om!

Det handlar om att rättrogna muslimer måste värna sin religion. Jag fylls med respekt för dessa muslimer som tagit avstånd från dådet – är tydliga med att denna typ av terrordåd är brottsligt och kriminellt liksom självmord är brottsligt och förbjudet i islamsk religion.

Sedan har jag funderat på en sak till … apropå detta med terrorism … våld … apropå rapporten om radikalisering …

Jag har funderat på och skulle vilja att debatten fick ytterligare ett ansikte. Utan religion som ingrediens.

Jag tror nämligen att det finns en grupp människor som helt enkelt är våldsbenägna. Dessa våldsbenägna människor söker sig till någon företeelse i samhället där de kan utöva sitt våld. Det kan vara vid demonstrationer, fotbollsmatcher, … ja vad som helst där tillfälle ges.

Vad vet vi om våldsbenägna människor? Varför blir man våldsbenägen? Här kan vi tycka och spekulera hur mycket som helst – MEN! forskningen då? Förändring över tid? Arv, miljö, kemi??? Tänk om det är en signalsubstans i hjärnan med fel koncentration? Det är ju många olika beteendemönster som på senaste tiden fått en dylik förklaring.

Jag skulle kunna skriva många frågor.

Rapporten om våldsbenägna.

Vad är det som far i människor? Eller finns det redan där? Hur kan man utsätta gamla människor för dessa kränkningar och sådana övergrepp?

“De sjuka har fått höra tillmälen som "feta kossa", "tjocksmock" och "gubbjävel". En av de varslade ska ha skrikit "ditt förbannade fula as, det är synd om dig att du ska vara så ful", till en kvinna på boendet. Samma person ska också, på eget bevåg, vid ett tillfälle ha givit dubbel dos av lugnande och sömngivande medicin, jämfört med vad sjuksköterska ordinerat.” SvD,

Det handlar om vuxna människor som kan tänka själva – som vet vad de gör och som måste …  men himmel vem kan förstå ett sådant handlande?

Att själv ha varit utsatt är inte en förklaring som håller – naturligtvis. man måste kunna kräva att vuxna människor kan tänka själva och inte är något slags upprepningsmaskiner.

Socialstyrelsen utreder och tre anställda i Kumla har fått lämna sina arbeten. De här tre människorna eller ska jag skriva O-människorna borde få förklara sig offentligt och antagligen blir de åtalade och utdömda straff. Vilket straff står i överensstämmelse med dessa brott?
--- 

Men! Det fanns tydligen de som visste vad som pågick! Men de sade inget för de var för rädda – nej för fega – för att slå larm. Precis så är det! Lätt att vara medlöpare och svårt att vara modig med civilkurage. Jag fattar inte det!

Jag skulle inte vilja se mig själv i ögonen om jag inte reagerade på orättfärdigheter – jag bryr mig inte ett dugg om ifall jag kallas för moraltant eller annat värre.

Det finns alldeles för lite CIVILKURAGE omkring oss!

Ikväll såg jag två bra filmer medan jag bläddrade runt. Dels “Mask” med Cher – den tyckte jag var jättebra när jag såg den en gång i tiden. Sedan är det Hidalgo med han dansken som är så snygg ;) – glömt vad han heter. Men jag har så svårt att se filmer två gånger och när det sedan är ojyssta tag så blir det ännu svårare att se dem igen. Jag stannade en liten stund i Hidalgo - bara tills han räddat henne. Sedan blev det “Numbers”.

Sitter och redigerar bilder framför TVn.

Idag gick jag över lekplatsen med alla trevliga lekställningar. Tåget som står i sandlådan och som barnen brukar klättra i och på är så fint. Men det har varit fullklottrat. Idag fanns det en man där som sanerade bort klottret. Trist detta med klotter. Jag växlade några ord med honom och fick veta att klottret borta vid stationen där det står “En bra polis är en död polis” var Banverkets ansvar. Kan någon förstå hur Banverket kan låta sådant stå kvar?

Jo jag har bilder på denna texten – undrar om jag ska skicka dem till Banverket?

Det finns många saker att ta tag i! Men tänk om folk hade lite mer av civilkurage och reagerade när barn och gamla gör sådant de inte bör göra!

Mer av civilkurage alltså! Fast det kräver mod!
---

Jag hittade ett gammalt opublicerat inlägg om civilkurage - tankar från Bokmässan 2008.
Jag såg till att det publicerades nu. http://blog.rudenius.se/post/Civilkurage.aspx

Om man en gång varit politiker så är man alltid politiker? Nej så kan det ju inte vara!
I kommentarer jag fått angående vänsterskräpet har jag benämnts politiker och det har uttryckts som att det är politiker som ska fixa till saker. När jag ser en sådan kommentar tänker jag genast – det är en människa som inte ser att den själv har ett ansvar. Jag undrar hur utbrett det är och om ett sådant tankemönster är partipolitiskt bundet? Det är intressant att tänka omkring och den tanken ska jag ta med mig i det jag betraktar framöver.

Jag har uppfostrats i andan frihet och ansvar. Ju mer frihet jag klarade att ta ansvar för desto mer frihet fick jag. Frihet och ansvar hänger ihop. Frihet fungerar inte utan ansvar. Detta är också viktigt i moderat politik. Skapa sådana villkor att människor ges så mycket frihet som möjligt att bestämma över sina liv men det följer ett ansvar med friheten.

Kanske frihet och ansvar inte är så centrala i partierna till vänster? Det är nog så att man på vänsterhållet tror att politikerna vet bäst och ska bestämma så mycket som möjligt över människornas vardag. Och därmed göra så lika som möjligt för alla fast vi inte är lika. Så var det ju länge inom den socialdemokratiska skolpolitiken. Den där förödande politiken för skolan. Så var det också när man skapade dessa miljonprogram som lett till segregering i samhället. Politikerna tror de vet och när människorna inte begriper så ska de styras åt politikernas håll. Det går bara inte att styra människor på detta sätt utan att det går helt snett.

Poltiker måste ha en vision om det goda samhället och sedan vara bra på att lyssna in människors behov. Barns behov måste ha en framträdande plats. Politiker måste också ha förmåga att se brister i samhället. Låtsas man att bristerna inte finns så blir de heller inte åtgärdade utan kanske till och med växer och blir stora problem.

Barn och ungdomar som lever i en miljö som inte är bra för deras utveckling är en sådan viktig fråga. Fruktansvärt viktig! Det finns faktiskt föräldrar/vårdnadshavare som inte är bra för sina barn. Ibland har politiker en slags romantisk hållning och “ser” inte verkligheten som den är. Kanske inte “vill” se. Detta gäller tjänstemän också – både inom socialtjänst och skola.

Jag tror tex att det är oerhört viktigt att fånga upp barn och ungdomar som gått in på fel väg. Det är viktigt att sådana ungdomar avslöjas så tidigt som möjligt. Jag tycker det är jätteviktigt att civilkuraget utvecklas hos medborgarna. Jag tycker det är viktigt att barn och vuxna inser att handlingar har och får konsekvenser. Det är viktigt att tänka efter och reflektera omkring var man har sina lojaliteter och vilka konsekvenser det ger.

Alla borde någon gång vara politiker – lite av en samhällsplikt tycker jag. Själv var jag aktiv politiker i mer än tio år och jag lärde mig massor om samhället – värdefull kunskap och erfarenhet.
---

Jag halvlyssnar omväxlande med hellyssnar på debatten i Kunskapskanalen. En präst, en generalmajor, en Amnestyföreträdare, en filosof och en politiker diskuterar. Det handlar om moral, dygden mod samt mycket om civilkurage.

Man rör sig mellan det llla och det stora, det nära och det globala men jag saknar ändå närvaro i deras egna perspektiv. Någon talar ur sitt eget personliga perspektiv mer medan en annan talar mer ur ett teoretiskt perspektiv. Privatperson och ämbetsperspektiv. Det finns något som heter ämbetskurage sägs det. Ibland kan nya bgrepp vara överflödiga – bara forskares sätt att sätta sig själva på kartan. Civilkurage och ämbetskurage …. har det gemensamma att det gäller att ha kurage och ha mod för att agera och säga ifrån trots att man själv troligast förlorar på det.

Är krig rättfärdiga – diskuteras.

Någon tycker att det finns många människor med civilkurage och en annan tycker det är för få.

Jag tycker definitivt att det är för få människor som har civilkurage! Och som visar det!

Precis som i miljöfrågor är det så lätt att tycka och tycka och tycka i det stora – för då gäller det ju alltid andra – MEN!!!! - Hur ser det egentligen ut i det nära – där man befinner sig – där man kan göra något – där man själv måste börja – …

Himmel så mycket jag skrivit inom detta område! Jag började på den tiden när jag var så engagerad i mobbningsfrågor – för snart 15 år sedan och – men det är väl för bra att man nu börjar lyfta upp områdena moral och civilkurage på dagordningen! På tiden! Bättre nu än aldrig!
---

De fega är fler än de med civilkurage – kan ju konstateras utan att det krävs forskning.

Idag när vi var i stadsparken och satt och njöt på en bänk en bit ifrån en av fontänerna såg jag …. Två barn i gröna kepsar som sprang och hämtade sten och skräp som de slängde i fontänen. Alltså jag kan bara inte sitta utan att reagera!

Först fotograferade jag och sedan gick jag fram till föräldrarna

- Tycker ni inte det är fel att barnen kastar skräp i fontänen? undrade jag.
- Hur kommer det sig att ni inte säger till barnen? undrade jag vidare.
Jo de tyckte det var fel men …
- Jag har sagt till dem men du ser själv de bryr sig inte, sa pappan.
- Har du ingen auktoritet som förälder, undrade jag och pappan ryckte på axlarna.
Mamman var lite mer kitisk till min reaktion och tyckte
- Det gör väl inte så mycket och alla andra gör ju så också.
-Det är väl inget försvar! sa jag och undrade om hon inte tyckte det var fel och insåg att någon måste ju plocka bort skräpet och det kostar ju pengar.
-Jo iofs tyckte hon det var fel men hon skulle minsann inte säga till andra (underförsått som jag nu gjorde).
- Det kallas civilkurage, sa jag och fortsatte
- Jag är inte sur på er men jag tycker ni ska visa era barn att detta är fel.

Varför gör jag så här? Men det kostar ju så lite att hålla efter sina barn när de är små. Inte konstigt om de sedan som vuxna tillhör den gruppen som sedan slänger flaskor och skräp hej vilt omkring sig …. eller ….

Här hämtar den lille sten att slänga i medan den andre hittade något på gräset att slänga i.

Här sitter föräldrarna och tittar på … och andra också för den delen …

Alltså det tycks som om föräldrar har abdikerat från sin föräldraroll och sitt föräldra-ansvar. Mycket illa! Mest för deras barn!
---

Ompublicering av inlägget pgra ett serverfel.

En sak är själva handlingen – att bränna ner en skola – det tål att hanteras på ett handfast juridiskt och polisiärt effektivt sätt – rättsväsendet och vår gemensamma värdegrund i vårt samhälle.

En annan sak är hur man pratar om händelsen och handlingen – hur man framför tankar om förövarna.

Vad tänker olika människor om handlingen att bränna ner en skola?

Vad tänker människor om de unga vuxna som utfört handlingen?

Alltså - “tycka synd om” mentaliteten är inte konstruktiv endast mesig för den som har detta förhållningssätt. Antagligen vill man inte “stöta sig med” …. någon. Det är mesigt!
Alla måste lära sig att ta konsekvenser av sina handlingar. Alla måste lära sig vad som är fel och vad som är rätt. Vuxna och samhället måste vara tydliga i detta för alla unga människor. Civilkuraget har abdikerat i vårt samhälle – jag undrar varför? – och jag undrar hur det gick till?

Det är allvarligt och väldigt destruktivt för en ung människa att inte bli upptäckt och få ta konsekvenser av orätt eller kriminellt handlande! Jag skulle nästan kunna gå så långt att jag säger att det är kränkande av samhället att inte “se”!

Det fnns absolut inget som försvarar att man bränner ner en skola! Det är inte så att det är synd om människorna på ett sätt så att handlingens allvar förminskas! Det är korkat att förhålla sig på ett sådant sätt och säkert bidragande till abdikeringen av civilkuraget.

Jag tycker både Björklund och Saboni gjorde rätt och uttalade sig på ett bra sätt när de besökte Rinkeby. Matteläraren förhöll sig på det mesiga sättet men det är klart han hade ju förlorat i popularitet hos ungdomarna annars. Han gjorde säkert ett övervägande vilket gagnade hans syfte i längden bäst och vad hade han att förlora – jo modet att stå för civilkurage och för kommande “ungar på glids” bästa. Det finns alltid ett “på kort sikt” och "ett “på lång sikt”.

Jag skulle kunna skriva mycket mer ….
---

Det är ovanligt att jag tycker till så här i min fotoblog. Inlagan hör bättre hemma här och eftersom jag tycker det är viktigt att säga ifrån så publicerar jag detta även i skrivarbloggen.

En sak jag funderat en hel del på de senaste dagarna är hur “svenskt” det är att sitta och “tycka”. Det tycks i TV-sofforna precis som om tyckandet är sanningar som ska ventileras. Jag fattar inte hur tyckandet har fått ett sådant “status”. Är det “svenskt”?
I alla fall ryms det inom “friheten att få säga och tycka vad man vill”. Denna frihet skenar iväg helt oreflekterat tycker jag. Ibland i total avsaknad av etiska eller moraliska överväganden. Bjästa ligger ju nära att ta som ett exempel. Ett annat exempel är jakten på kungafamiljen. Saknar de mänskliga rättigheter? Får de utsättas för vilka kränkande uttryck som helst? Är de inte människor?

Tänk bara hur kungen har hånats genom åren för sin dyslexi. Jag tänkte då ofta att varje gång kungen hånades på detta grymma sätt så kränks inte bara han utan även alla mina elever jag hade med dyslexi. Skulle de lära sig att skämmas för sina läs- och skrivsvårigheter? Fy vad jag tyckte jag motarbetades i mitt arbete att stärka elevernas självkänsla!
Oberoende vad man tycker om monarkins fortbestånd … har vi inte ett ansvar att visa varandra respekt. har vi inte en skyldighet att göra etiska överväganden samtidigt som vi använder vår frihet?

Jo jag är för monarkin. Jag ser det som en kulturhistorisk inrättning. Jag tror också att de gör stor nytta för Sverige och är ett lite “exotiskt” inslag som Sverige har nytta och glädje av.

Naturligtvis är jag emot att ärva ämbeten, makt …. självklart! Men här är det kulturhistoriska värdet i kombinationen till nytta för Sverige överordnat enligt mig.

 Kungen har ju ingen formell makt längre - bara som en samlande kraft för landet Sverige. Möjlighet att påverka har hovet förstås MEN! Det är ju upp till var och en av oss att avgöra hur  och om vi vill påverkas, eller hur?

Jag tycker det är en skam hur många människor uttalar sig om andra människor och jag tycker att allt som har med mobbning att göra är förfärligt och jag saknar verkligen fler människors civilkurage. Om någon händelsevis råkat ramla in på mina sidor om mobbning så förstår ni att jag genom mitt engagemang och min forskning vet hur det drabbar de utsatta och vilken skada det kan göra.

Mobbning och regnbågsbarn. 1996-2005 … sedan var jag utbränd …
*** 

DN, AB,  AB,  Intressant om monarkin, dyslexi, kungen, hovet, prinsessan, kronprinsessan, prinsen, Silvia,

Nu ska jag vila känslorna lite. I morgon ska jag köpa ny kaffebryggare. Den vi har gick sönder idag. Den är slutbryggd nu och den har inte varit särskilt ekonomisk. Så starkt kaffe som vi vill ha och en bryggare som inte är så effektiv utan var mer billig blir väldigt oekonomisk. Nu måste man ju tänka på varje liten krona. Det blir att satsa på en effektiv och kaffeutnyttjande bryggare.

För ovanlighetens skull är jag lockig idag. När jag var liten och frågade en av mina farbröder varför han var lockig (vilket han inte var i vanliga fall) så svarade han: "Det blir man när man är kär."
Han menade nog att känslorna steg åt huvudet och kryllade håret .... :)

På mig har det inte hjälpt att bli kär. Det har krävts andra krafter för att få mitt hår lockigt. Idag lyckades en platt-tång.

Trist ämne i debatt idag. Det som man visste skulle hända hände hur otroligt det än är. Det finns folk på chefspositioner som inte är kompetenta nog att sitta där. Ibland avslöjas de men oftast får de härja vidare.

Det gäller också olika lagar för offentlig och privat verksamhet.

En sak var fantastisk i debatt i SVT idag! Där deltog tre tydliga och högst levande exempel på civilkurage. Det var minsann både ovanligt och fantastiskt!

***