Begreppen, deras betydelse och användandet av begreppen är en fråga som behöver lyftas enligt mig. Här blir ju också media nästan lika viktig som en uppslagsbok. Det låter kanske lite konstigt men jag menar det faktiskt.

Med MEDIA menar jag här:

Media – public service - i medborgarnas tjänst … och som borde vara förebild för övriga media och journalistinsatser.

Vanligt förekommande begrepp som jag just nu kommer på: främlingsfientlig, vänsterextremist, högerextremist, nationalist, rasist, …. (Lyssnar just nu på debatt om intolerans.)

Begrepp som används som omdöme om människor och som används slarvigt. Eftersom media är ganska tongivande i att placera människor och företeelser i fack bär media ett stort ansvar om man önskar korrekthet.

Vem har tex “bestämt” att nationalsocialister (nazister) är högerextrema? Nationalism blir här överordnat socialism. Vem har bestämt att så ska vara? Jag tycker det är förvirrande och jag vill lägga skulden på media och vänsterretoriker. Begreppet blir ett slagträ i politiken och inte sakligt klargörande. Nationalism är högerplacerat på den politiska kartan och har blivit ett skällsord. Det är alltså fult att vara nationalist. Eller hur/när är en nationalistisk person “ful” i sin nationalism? Med andra ord kan man vara nationalist utan att vara “ful”? Vi har en känslig debatt om svenska flaggan. Ett tag hissades inte den vid skolavslutningar på skolorna. Just skolavslutningar är ett känsligt kapitel både ur det nationalistiska, sekulära och religiösa perspektivet.

Vi har inte en öppen debatt! Vi har ett begreppsanvändande och ett destruktivt etikettstilldelande som stryper den öppna debatten.
--- 

MEDIA bär ett fruktansvärt tungt ansvar och är skyldiga till mycket av förvirringen på det språkliga området som hör till den samhälleliga arenan där politiken ingår. Inte minst “hallåor” i nyhetsprogram svänger sig slarvigt med begreppen.

I forskningen krävs att man definierar begrepp. Det borde man kräva av media också. Vad menar man när man använder ett centralt beskrivande begrepp? Definiera!

Angående extremism och dåd utförda av extremister och fanatiker så borde de benämnas som brottslingar eller galningar och inte tilldela dem någon slags legitimitet varken politisk eller religiöst. Hur skulle det förändra arenan?

Jag tycker inte det känns OK med valet av detta begrepp – #barnfattigdom !

Det är missledande och felplacerat. Barnfattigdom – fattiga på barn – blir ju den första bokstavliga tolkningen även om alla begriper att det är inte vad som menas.

Rädda Barnen har introducerat begreppet i en egen betydelse med definitionen:

Gäller BARN som “lever i familjer som antingen har en låg inkomststandard enligt SCB:s definition, eller är beroende av försörjningsstöd”

Är det inte lite kränkande mot de som verkligen lever i fattiga förhållanden ute i världen!? Ska vi tala om “fattigdom” i den betydelsen?

Jag kan också tycka att begreppet passiviserar och riskerar släcka gnistan hos berörda föräldrar att göra något åt sin beroendesituation. Det är samhällets fel och därmed samhället som ska agera. Då menar man i första hand med ökade bidrag.

I stället vill jag lyfta upp kommunernas ansvar att hålla koll på hur barnens situation är inom deras ansvarsområde. Med fungerande samarbete mellan skola, polis och socialtjänst borde man ha koll på situationen för barnen. Kommunerna borde kanske anstränga sig bättre så arbetslösa föräldrar får jobb. Kommunerna borde förebygga situationer där barn måste ge basketspelande för att de inte har råd till skor …

Ibland undrar jag hur fantasilösa vi egentligen kan bli. När det gäller förmågan att finna lösningar! Är det politiker i deras ansvar eller tjänstemännen i sin profession … som brister här??? Ja, man skäller ju alltid på politikerna men jag kan tycka att tjänstemännen kommer för lätt undan.

När vårdpersonal på ett äldreboende agerar oetiskt mot de äldre är det ju tjänstemannen som ska klandras och förklaras olämplig för uppgiften. Helst ska sådant upptäckas av kollegor eller arbetsledare så det aldrig uppstår – det är vad man ska förvänta och kräva! Politiker ska ha det övergripande ansvaret och ansvara för fortbildning och utveckling samt uppföljning.
--- 

Det kräver nya grepp med tydligt fokus inom alla områden där människor kräver omsorg!

Barn liksom äldre!

UR om begreppet BARNFATTIGDOM. CSA - Centralförbundet för socialt arbete.
DN, SvD,  DN, SvD, 

Apropå att (s) anklagar (m) för att ha stulit deras begrepp – precis som om man skulle kunna äga begreppet “rättvisa” – korkat!

“

Vad är skillnaden mellan term och begrepp?

Begrepp är ett mångtydigt ord. Det kan ha olika betydelser i olika sammanhang:
”Han har inget som helst begrepp om ekonomi.”
”Demokrati är ett mångtydigt begrepp.”
”Rikssvenska är ett ofta använt begrepp i dispyter om vad som är rätt och fel.”
”Skev – ett nytt begrepp för genusforskningen”
”Polisen skulle stå i begrepp att avvisa någon”
”Livskvalitet är ett begrepp för framtiden.”
”Teater Mars har blivit ett begrepp inom finlandssvenskt teaterliv.”
”Vi måste reda ut begreppen.”
Terminologiarbete, som är en gren av språkvårdsarbetet, syftar till att utveckla olika fackspråk så att de så bra som möjligt duger för en precis och entydig kommunikation. I terminologiläran, som terminologiarbetets metoder och principer vilar på, används begrepp och term i sinsemellan klart avgränsade betydelser. Begreppet står här för människans inre bild eller den mentala föreställningen om företeelser i verkligheten, t.ex. föremål, händelser, väsen eller processer.
Ett begrepp som anknyter till en grupp företeelser i verkligheten (t.ex. träd eller cykel) kallas för allmänbegrepp och ett begrepp som anknyter till en enda, en unik, företeelse i verkligheten (t.ex. Kaknästornet) kallas för individualbegrepp.
Eftersom begreppen bara existerar i föreställnings- eller tankevärlden måste vi ge dem benämningar när vi kommunicerar. Vi förser dem då med ord eller uttryck, i fackspråket kallat termer. Termen kan liknas vid en etikett som man sätter på begreppet. Det begrepp som beskrivs med definitionen ”högvuxen, icke klättrande vedväxt med genomgående huvudstam” etiketteras med termen träd på svenska, arbre på franska och muorra på nordsamiska.
Kärnan i terminologiläran ligger i de inbördes relationerna mellan företeelser i verkligheten, begrepp i föreställningsvärlden samt termer och definitioner i den språkliga världen. I terminologiarbetet är det, om det skall vara framgångsrikt, fundamentalt att hålla reda på de tre världarna och att hela tiden veta var man befinner sig i diskussionen.

” enligt SPRÅKNÄMNDEN.

Jag lyfter ut det sista stycket:

Kärnan i terminologiläran ligger i de inbördes relationerna mellan

1. företeelser i verkligheten,
2. begrepp i föreställningsvärlden samt
3. termer och definitioner i den språkliga världen.

I terminologiarbetet är det, om det skall vara framgångsrikt, fundamentalt att hålla reda på de tre världarna och att hela tiden veta var man befinner sig i diskussionen.

Alltså detta tycker jag är himla intressant och det passar ju utmärkt att relatera till i den politiska debatten. Jag kollade upp detta just med tanke på att sossarna anklagar alliansen för att ha stulit “deras” begrepp.

Själv tyckte jag för länge sedan att det var konstigt att vänstern (s+v) ansåg att de hade ensamrätt på vissa begrepp och jag skrev till Schlingman som tips att jag tyckte att (m) skulle nyttja begrepp som “rättvisa” och sätta moderat tolkning – i syfte att utveckla den politiska debatten.

Ingen kan ju äga begreppet “rättvisa” endast beskriva sin mentala föreställning av begreppet kanske mot bakgrund av företeelser i samhället.  Som term kan “rättvisa” inte vara yvigt utan måste definieras. I den politiska debatten är det ofta alldeles för yvigt använt!

Hur ser socialdemokratisk rättvisa ut?
Hur ser moderat rättvisa ut?
Hur ser miljöpolitisk rättvisa ut?
Hur ser kristdemokratisk rättvisa ut?
Hur ser (v), (sd), (c) och (fp) rättvisan ut?

För oss medborgare är det mycket viktigt att RÄTTVISA beskrivs tydligt ur de olika politiska perspektiven!

Själv har jag fått nya insikter genom Språknämndens förtydligande av term/begrepp – TACK!
---