* Politik är kul !!!! *

Jag hade 10000 steg på mig att komma till insikt. När jag och Milton gav oss iväg på en kort hundrunda tänkte jag just en kort runda i närmaste omgivningen. Men genast när jag kom ut och började gå tänkte jag att kanske orkar jag 3/4s-rundan trots att jag är förkyld?

Vi gick uppför och uppför och uppför som vi brukar och när vi närmade oss vägskälet för 3/4s-rundan tänkte jag att kanske ska jag ändå försöka ta Böckerskogsrundan?

Jo jag fortsatte förbi vägskälet. Kom fram till änden vid Böckerskogen. Funderade på om jag skulle göra en liten "avstickare" men beslöt mig för att fortsätta och ta 10 000-stegsrundan. Vi gick och vi gick och vi gick. Nu var vi framme vid 5000-stegsstoppet. Så långt hade Milton inte gått i sitt lilla liv. Nu fick han se utsikten här också. Kullahalvön bortom Skälderviken uppifrån Bjäres höjder.

  En typisk gråmulen dag - så tung som en sån här da' bara kan va'.

Det var nu jag kom på detta med ... mellan två utsikter ... var finns då insikten ... alltså vad ska jag komma till insikt om? Vad behöver jag lära mig?

Jo detta med att driva sig mer och mer och mer!

1. Vad innebär att vara rädd om sig själv? Att göra sig själv gott!
2. När övergår det till att man gör sig själv illa?

Hur många är det inte som driver sig själva att motionera fanatiskt?
Hur många är det inte som driver sig själva i bantning?
Hur många är det inte som driver sig själva i att prestera?
Hur många "duktiga flickor" har "gått i väggen" där ute?
Hur många är det inte som .....?

Här behöver jag och fler med mig komma till insikt om att hålla en balans så det jag/du gör och beslutar verkligen gör gott!

Nu tyckte jag nog att jag hamnat i ett bra tankeområde. Ett tankeområde som behöver lyftas fram lite till mans och kvinns.

Nu var jag framme vid nästa utsikt och nästan hemma. Här ser vi Laholmsbukten med slätten i dimman bortom.

  Nu var det lite ljusare (tider).

När jag kom hem bytte jag hund och Daisy fick komma med på en runda - en liten liten hundrunda i området.

I stället för att rensa bort låtar kan man rensa bort tankar. Men bra när man kommer till insikt vad det än är ....

Alltså - så är det ibland för mig! Tröttheten dyker upp och liksom bara knockar mig. Det kan ske nästan var som helst och när som helst. Mest opraktiskt är det när den kommer i bilen. Det kan vara bara jag kör en liten sträcka. Ibland stannar jag, ibland rullar jag ner rutan och ibland ringer jag någon när detta sker. Hemma låter jag tröttheten bara rulla över mig och är trött. Det är skönt att kunna göra så. Bara sacka ihop i en fåtölj. Blunda och bara vara. Jag går nästan aldrig och lägger mig.

När jag kom hem idag och hade plockat upp maten jag handlat, rastat hundarna och klätt om mig, kollat posten, dammasugit upp lite hundtrams, fixat fika .... ja då bara satte jag mig till rätta och bara var trött. Härligt skönt trött. Min kropp talar verkligen tydligt om för mig vad den önskar. Det är bara att lyssna och det har jag lärt mig att göra nu.

Kan man leka psyksjuk så kan man leka bloggsjuk. Det bästa är att det inte drabbar någon annan.

I'm going bloggy now ...... follow me ... or him ... or her ....

En riktigt ruggig dag idag. Det kan behövas lite ved för en brasa. Ved finns alltså att köpa på denna shoppingrunda.

  Räcker inte veden eller man önskar ett värmande alternativ är en riktig fårskinnsfäll ngt riktigt mysigt, skönt, gosigt. Det kan man också köpa på denna annorlunda shoppingrunda.

Är det hård trafik - för det är ingen gågata här precis - ja vissa behöver påminnas om hastigheten och det tycker barnfamiljen som bor här.

Häromdagen var det sol och bättre sikt. Jag skulle ha fotograferat skyltarna då men batteriet tog slut i kameran så det blev bara denna bilden då. Ved, fårskinnsfäll och ägg - sedan klarar man sig bra, eller hur?

Denna rundan var ca 7 km. Den är roligast att gå när solen skiner och utsikten är klar åt alla håll.

Det blåser riktigt kalla ogästvänliga vindar idag. Det lär INTE bli någon skön hundrunda denna dag och inga uppgifter att lägga in i Funbeat. Jag får ta min lilla röda till affären och handla barnbarnets favoriter.

  Motorhuv i vinterskrud.

Jag har studerat mig själv i nyhets- och informationsflödet. Det ramlar in så mycket i min lilla dator. Jag försöker kolla allt men läser verkligen inte allt noggrant. Jag väljer och väljer bort i nyhetsflödet. Visst viktigt orkar jag inte med. Annat viktigt är så intressant att jag måste. Visst viktigt skulle jag vilja veta mer om men jag orkar inte djupdyka. Mitt i allt viktigt vill jag inte bli fast i det "lilla". Jag måste alltid ha kontakt med det "stora". Därför gillar jag "Universumprogrammen" i TV och "Universumartiklarna" i Illustrerad Vetenskap. Vi är så små i det stora. Vi är så sårbara i det stora. Vi kan förgöra oss själva här i vår lilla värld. Det har ju satsats på sådana vapen! I det stora räcker det att vi krockar eller får en blazerstråle på oss. Visst kan vi påverka och visst kan vi inte påverka.

Jag blir ödmjuk i den stora världen men väldigt beklämd i den lilla.

Kan man säga att det finns väder i Universum? Har universumet sitt eget väder? Vi snurrar i vår lilla värld och har vårt väder. Massor med annat snurrar i Universum och hela Universum snurrar kanske också - eller är det (vi) bar på väg i en riktning, en expanderande riktning alltså?

I vilket fall som helst så är jag trött på vårt väder. Himla trött på det. Jag vill ha värme och sol. Jag vill ha sommar och lätta dagar. Jag skulle vilja äta min frukost här i morgon när jag vaknar:

Dom bara satt där - i glasmontern - och väntade på att bli hämtade hem till mig. De har sin egen hedersplats här hemma. Försökte fixa till dem i photoshop men ursprungsfotot är ju inte så bra (dåligt ljus vid fotograferingen). Sedan var det omöjligt att få vänsterlejonet i samma färg som det sista lejonet här.

I morgon kommer barnbarnet. Hon har lovat att lära mig mer i photoshop. Hon är en "fena" på att fixa bilder - precis som på allt annat.

Jag har skjutit på manikyren. Skulle helst ha velat gå för att få den gjord på salong. Idag tog jag mig i kragen. Jag har aldrig kunnat ha så långa naglar som nu. De brukar brytas vid en viss längd om jag inte hinner fixa dem innan. Det är inte kul med brutna naglar.
Jag måste måla naglarna för annars biter jag på dom. Jag slutade bita när jag var 17 år och jobbade på röntgenavdelningen. Gick med fil i fickan och så fort det blev en ojämnhet filade jag.
Det går inte att bita när naglarna är målade för då ser det alldeles för ovårdat ut!

Det gjorde det faktiskt innan jag tog itu med dom idag också:

  Nagellack som flagnat. Men det har faktiskt suttit sedan före Nyårsafton! Två veckor brukar naglarna vara fina. Men då måste man vara noga. Här är mina tips:

1. Väl rengjorda i tvål och vatten
2. Torka av naglarna med salubrin eller liknande för att lacket ska fastna ordentligt
3. Måla först med ett stärkande underlag
4. Måla sedan två lager med lack
5. Avsluta med ett överlack som får naglarna att glänsa fint
6. Låt torka ifred

Resultatet blir bra och håller ca två veckor. Idag målade jag med färgade lack från Thailand a' 10kr !!!!! Det ena glittrigt. (gillar rosa och glitter nu i mogen ålder)

Nu är det fötternas tur. Dom är jag inte lika noga med :(

När köpte du ett häftigt nagellack till din fru senast????

Eller till dig själv?????

Under promenaden idag funderade jag som vanligt. Tänkte på hur viktigt det är med pespektivbyte. Att tänka sig in i olika situationer och i andra människors .... undrade om det kom fram i mitt bloggande på senare tid. Kanske inte - vet ej ....

Men nu tänkte jag på promenaden både ur ett hundperspektiv och ett matteperspektiv. Första delen blev utifrån hundperspektivet. Mitt hjärta fick banka i vilotakt medan Milton och Daisy nosade runt vid vägkanten på alla spännande dofter. De "läste sina tidningar" riktigt riktigt noga och det fick dom. Sedan blev det Matteperspektiv och hjärtat kom igång ordentligt. Tur vi har lite utmaning i våra backar. Tibbarna pinnade på med sina små raska ben. Rundan är ca 5km och 4 km var nog helt mattes och 1 km tibbarnas. Kanske blev det jämt fördelat i tid ....?

Nu mår vi så bra så! Och jag har skrivit in i protokellet på Funbeat.

Så försöker jag tänka när jag ska ut och promenera - motionera. Jag försöker att INTE tänka ... att nu borde jag gå ut!
Borde-n och måste-n är inte lika roliga! Nu har jag tagit väl hand om mig idag. Och jag har satt upp mål. Min dotter knuffade näligen in mig på denna webbplatsen. Nu är jag med där.

Det finns så många mötesplatse. Denna handlar om träning och motion. Men jag skriver då rakt inte in min vikt! Viktfixering är inte sunt - oftast inte. Må bra är sunt. Jag mår bättre av att inte veta vikten. Samtidigt så mår jag ännu bättre när jag väger mndre än nu. Men nu väger jag vad jag inte vet och jag är glad och mår ändå bra.

En av mina besökare var snäll och lämnade en intressant länk till en artikel i DN som beskriver vad som kan hända bloggare på stan. Det var faktiskt helt nytt för mig. Vad tar det åt folk? Vad har de för inneboende problem när de måste angripa människor för deras skriverier och åsikter? Alltså angripa handgripligt, fysiskt. Blondinbella fick tydligen en flaska kastad efter sig vid ett tillfälle. Glåpord kastas efter bloggare.

När någon råkar ut för en mobb ....
Ingriper inte folk runtomkring?
Markerar?
Var finns civilkuraget?

Länkar vid artikeln: Läs mer ...

• •  "Blondinbella har inte märkt av någon finanskris"
• •  Modetjej typisk bloggare
• •  Det här läser vi helst på bloggar
• •  "Bloggarna har blivit en tydlig politisk faktor"
• •  Bloggen kändisarnas maktverktyg

Jag får väl ha koppel som lätt kan kopplas loss från mina tibbar. De skulle kanske kunna bli lite "pain in the as" om någon anfaller.

Jag fick en kommentar på ett inlägg som säger att jag är värre .... än de jag ....
Minsann hoppade jag till! Hur har jag egentligen skrivit? Men inte tyckte jag att man kunde tolka det så!? Men det kan man tydligen.
Jag skriver och menar på ett sätt ... eller kanske jag helt enkelt menar att man ska kunna tänka själv omkring det skrivna och se andra sätt, reflektera.
Jag vet att jag ibland skriver - kanske alldeles - för kort! Då verkar risken för missförstånd var större.
Jag vet att jag också ibland skriver på ett - kanske alldeles - för "stöddigt" sätt - som om jag visste - som om jag självklart hade rätt - ... det är väl det som är att "egotrippa" ....

Det är skillnad på att ha rätt (åsiktsbrytning) och ... att veta vad som är rätt eller fel (etik/moral)!

Det är också viktigt att hålla isär tankar/åsikter från handlingar. Precis som att hålla isär sak och person.

Tankar och åsikter kan och bör prövas ordentligt medan handlingarna ska ske med största ansvar. Eller? Snurrar jag in mig nu?